att falla
Varför kunde inte bara jag få bli smal innan jag fick hjälp?
Det är som att jag pendlar i mellan misslyckanden, som om jag aldrig kommer att klara av någonting.
Jag faller allt djupare, kommer aldrig upp, kväver mig själv.
Jag är bara ett stort misslyckande.
Det kommer sluta med att alla kommer hata mig och jag kommer stå ensam kvar med anorexin som jag vet alltid kommer hata mig mest av alla.
fan va svårt allt ska vara.
Skulle inte du också kunna ha en frågestund? Kämpa på och remember, du är skinny
Tac så mycket..
Du borde kämpa..Låt inte tankarna styra över dig..
Det är jobbigt..
Jag har aldrig varit i din sits..
Jag har ätstörningar sen jag var liten..
Men allt beror på trauma,övergrepp,fobi..
Jag har aldrig kunnat äta i mitt egna hem.
Får panik.
Precis som du fårångest av att äta för du tror du blir tjock.
Men mat,ja frukt,VATTEN precis allt i mitt hem..förvandlas till ormar,spindlar,får panik o stänger köksdörren..
Jag går ner i vikt av fobi,trauma,allt helvete..
Så jag har kamp att kämpa emot det..svårt men hemskt är det...
Men är du inte smal nu, då? Om du ser till fakta, alltså. Frågar du anorexin så kommer du aldrig bli det.
Tanken med att bli frisk är att du ska bli smal, men friskt smal och fri i stället för anorektiskt mager och fångad i tvångstankar och det där tankefängelset där du aldrig duger. Och du kommer att bli smal också. Ibland kan jag fortfarande förvånas över att jag kan väga så här mycket, vara frisk och ändå få höra att jag är jättesmal. Jag kunde inte heller känna mig smal när jag var SÅÅÅÅ mycket mindre i anorexin, så det är faktiskt rätt så häftigt att kunna göra det nu. Du kommer dit!
din blogg betyder verkligen mycket för mig,
bara så du vet : D
