viktpanik

Åt frukost hemma i morse och skulle till Mando vid 10-mellis, skönt med sovmorgon.
Däremot var det mindre skönt med ångesten över digestivekexen, vafan det är bara två jävla kex men två kex á 70 kcal och med socker. Hade sån panik i taxin, kändes som bältet satt alldelse för hårt, kände mig helt lost.
Hursomhelst när jag kom till mando pratade jag med min behandlare och vi bestämde att jag skulle äta det nästa torsdag istället, jag lovade att göra det, även om både hon och jag vet att det kommer vara lika läskigt då.

Har haft ont i magen, såklart, försökte att slå bort alla dumma tankar men det går inte.
Varför kunde jag inte bara få bli smal innan jag började behandlingen?
Nu är jag bara ett fetto med ätstörda jävla tankar, fatta hur patetiskt det är. Missförstå mig rätt jag önskar att jag var normalviktig med normala tankar. Men fan vilken skit det här är.

Allt är en ständig konflikt, det är så himla tungt, jag vill inte gå upp mer i vikt nu, det räcker. jag vill ner ner ner.

oh ångest :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0