kalorier+panik
Har varit ganska galet så jag har inte skrivit..
Vill bara säga tack för alla kommentarer, fick mig en riktig tankeställare angående mitt pro ana inlägg, Lisa I skrev riktigt bra (läs gärna den kommentaren).
Då ska jag berätta om min "fantastiska" vecka. I måndags jag var jag som sagt ganska ledsen, även om det kändes bättre på kvällen och jag fick för mig att fördriva tiden med att försöka spela piano. Haha eftersom jag är sämst på det, så ser jag det som något positivt ;)
Däremot var tisdagen riktigt tung, jag såg fram emot att jag skulle träffa Johanna och Bästis, men på något sätt kändes det som sjukdomen fick ett så himla starkt grepp om mig. Är nere i en riktig svacka just nu och det mesta känns faktiskt jävligt tungt.
På lunchen skulle jag äta på W base, dvs man ska lägga upp vad man tror är en normal portion, man får inte veta om man lägger på för mycket. Istället för att ange mättnadskänsla för en frisk person ska man ange mättnadskänsla för sig själv.
Jag blev JÄTTE nervös, det var helt absurt jag satt och darrade och försökte slippa äta upp allt.
Gick och la mig i vilorum efter för att dämpa ångesten. Fick reda på att jag ätit 140 gram mat, jag ska egentligen äta 280 gram.
Sen på eftermiddagen skulle jag ha 2 dl juice, en risifrutti och en banan. Fick i mig risifruttin, förutom lite sylt som jag gömde undan, mycket smart, dum i huvudet som jag är. Däremot kunde jag inte förmå mig att äta bananen, fick panik, kunde verkligen inte sitta där och trycka i mig en banan bland alla andra. Så det slutade med näringsdryck och ångest.
På kvällen stannade bästis med mig och hon såg till så att jag åt kvällsmellis, är det inte sjukt att man kan ha så fantastiska personer runt omkring sig som lägger ner otroligt mycket tid och kämpar med en för att man ska bli frisk?
Självklart fick juh jag/anorexin spel och ville bara vara ifred, men jag vet juh att bästis har rätt och inte anorexin.
Så kommer vi till den här underbara onsdagen, började dåligt. Var sjukt trött och helt förvirrade, gjorde allt fel och försökte hälla tillbaka russin som jag måttat upp framför en behandlare, lite pinsamt :( Men kunde inte rå för det..
Melliset var sjukt jobbigt, men jag fick i mig det.
Lunchen var KATASTROF, lyfte på locket och kunde bara se en massa fet sås, kunde inte urskilja vilka bitar som var lax eller pasta. Stängde locket igen. Blev tvungen att lägga upp maten, började äta lite, kände hur paniken växte. Kändes som alla andra åt värsta nyttiga maträtterna och där skulle jag sitta som är så fet och trycka i mig en kaloribomb. Började gråta hysteriskt och hade panik, flydde ut, bästa lösningen. Vågade inte gå in igen. Fick 280 gram näringsdryck, även det en hrälig kaloribomb. Satt typ en halvtimme i ätlabb själv och drack upp den, med ångest och jävlar var jag tyckte synd om mig själv ska jag säga er.
Men snart kommer min bror, ska bli jätte trevligt, bara ta det lugnt.
Ska ringa en av mina bästa kompisar nu, hon har blivit påkörd och det är helt absurt :(
Vill bara säga tack för alla kommentarer, fick mig en riktig tankeställare angående mitt pro ana inlägg, Lisa I skrev riktigt bra (läs gärna den kommentaren).
Då ska jag berätta om min "fantastiska" vecka. I måndags jag var jag som sagt ganska ledsen, även om det kändes bättre på kvällen och jag fick för mig att fördriva tiden med att försöka spela piano. Haha eftersom jag är sämst på det, så ser jag det som något positivt ;)
Däremot var tisdagen riktigt tung, jag såg fram emot att jag skulle träffa Johanna och Bästis, men på något sätt kändes det som sjukdomen fick ett så himla starkt grepp om mig. Är nere i en riktig svacka just nu och det mesta känns faktiskt jävligt tungt.
På lunchen skulle jag äta på W base, dvs man ska lägga upp vad man tror är en normal portion, man får inte veta om man lägger på för mycket. Istället för att ange mättnadskänsla för en frisk person ska man ange mättnadskänsla för sig själv.
Jag blev JÄTTE nervös, det var helt absurt jag satt och darrade och försökte slippa äta upp allt.
Gick och la mig i vilorum efter för att dämpa ångesten. Fick reda på att jag ätit 140 gram mat, jag ska egentligen äta 280 gram.
Sen på eftermiddagen skulle jag ha 2 dl juice, en risifrutti och en banan. Fick i mig risifruttin, förutom lite sylt som jag gömde undan, mycket smart, dum i huvudet som jag är. Däremot kunde jag inte förmå mig att äta bananen, fick panik, kunde verkligen inte sitta där och trycka i mig en banan bland alla andra. Så det slutade med näringsdryck och ångest.
På kvällen stannade bästis med mig och hon såg till så att jag åt kvällsmellis, är det inte sjukt att man kan ha så fantastiska personer runt omkring sig som lägger ner otroligt mycket tid och kämpar med en för att man ska bli frisk?
Självklart fick juh jag/anorexin spel och ville bara vara ifred, men jag vet juh att bästis har rätt och inte anorexin.
Så kommer vi till den här underbara onsdagen, började dåligt. Var sjukt trött och helt förvirrade, gjorde allt fel och försökte hälla tillbaka russin som jag måttat upp framför en behandlare, lite pinsamt :( Men kunde inte rå för det..
Melliset var sjukt jobbigt, men jag fick i mig det.
Lunchen var KATASTROF, lyfte på locket och kunde bara se en massa fet sås, kunde inte urskilja vilka bitar som var lax eller pasta. Stängde locket igen. Blev tvungen att lägga upp maten, började äta lite, kände hur paniken växte. Kändes som alla andra åt värsta nyttiga maträtterna och där skulle jag sitta som är så fet och trycka i mig en kaloribomb. Började gråta hysteriskt och hade panik, flydde ut, bästa lösningen. Vågade inte gå in igen. Fick 280 gram näringsdryck, även det en hrälig kaloribomb. Satt typ en halvtimme i ätlabb själv och drack upp den, med ångest och jävlar var jag tyckte synd om mig själv ska jag säga er.
Men snart kommer min bror, ska bli jätte trevligt, bara ta det lugnt.
Ska ringa en av mina bästa kompisar nu, hon har blivit påkörd och det är helt absurt :(
Kommentarer
Postat av: helene
hej igen! jag måste bara få veta...tvingar de i dig näringsdrycken när du matvägrar -eller tar du den själv? snart min tur. är ASnervös....hjälp(!). snälla svara, håller på att oroa ihjäl mig. all lycka till dig!
Postat av: Lisa I
När jag läser dina ord minns jag ångesten när jag skulle börja äta mer. Fyfyfy! Jag vet inte hur jag hade hanterat mandometern och allt du vågar trots att det är jobbigt; vill tro att jag hade vågat men vet ärligt talat inte. Är skitstolt över dig och ditt mod, trots att jag inte känner dig. Du kommer att fixa det här, och det kommer att bli lättare efter ett tag. Tänk på att ångesten är din ätstörnings kamp för att överleva, och det innebär att den friska sidan av dig gör helt rätt som kämpar mot den anorektiska sidan. Styrkekram!
Trackback
