Kanske vinner anorexin alltid?
Har inte skrivit något nu när jag varit på landet, så himla segt internet där.
Matschemat har jag följt, bortsett från lite fusk hit och dit med de olika måtten.
Jag vet inte om jag vill bli frisk, en sida hos mig vill bli frisk, men en annan hatar mig för att jag äter hela tiden.
Varför var jag så dum att jag började räkna kalorier när jag var yngre?
Varför tog jag till mig en sån kunskap som egentligen var totalt värdelös för mig?
Jag är trött på mig själv, jag är fortfarande väldigt trött på min ständiga ilska.
Mitt hat emot mig själv, för bortsett från kroppen (vilket givetvis är en stor del i mitt liv) så är jag en ganska självälskande person som vet att jag lyckas med mycket som jag tar mig för. Men sjukdomen har gjort att jag inte längre kan uppskatta mig själv, jag vet att jag misslyckas, jag vet att människor jag umgåtts med vänt mig ryggen.
Jag hittade en våg, kunde inte låta bli att väga mig, blev jag något klokare av det?
Det sa mig inte mer än vad jag redan visste, givetvis har jag gått upp i vikt, sen jag ner i vikt när jag påbörjade behandlingen. Jag kan känna min vikt genom hur kläder sitter, hur ont det gör när jag ligger eller sitter o s v, så egentligen var det väl förbannat onödigt att låta sjukdomen ta över. En sida blev glad att jag vägde som min startvikt på mando ungefär men även relativt hatisk att vikten inte var lägre.
Jag ska läsa lite av era bloggar nu och se hur det har gått för er..
Ska uppdatera mycket oftare nu, såklart.
Allt för mycket tankar och frågor som måste ventileras.
Skriv gärna en kommentar och berätta hur ni har det.
<3
Åh, vad snäll du är :)
kan inte du också lägga upp ditt matschema? Vore kul att jämföra :)
Jag började i... torsdags tror jag att det var :S och jag hatar det redan :P
kämpa...