tjockt barn har många namn
Har varit på landet, solat, badat och tagit det lugnt.
Har följt matschemat eftersom jag varit med min familj, ibland har det faktiskt känts riktigt lätt.
Idag kom ångesten krypande, kände verkligen av höjningen på matschemat. Det var som jag hade suttit och tryckt i mitt typ 5 kilo godis och 15 bakelser (om man nu kan göra det). Så onyttig kände jag mig.
Min mage är konstant uppblåst, vilket gör att jag känner mig fetare. Hela kroppen känns så fruktansvärt ful just nu, magen är gigantisk och revbenen står ut, det ser helt enkelt förjävligt ut. Börjar känna mig sådär obekväm nu, som om jag inte riktigt vågar visa mig ut.
Kommer att komma tillbaka till Mando rullandes, alla kommer att se att jag gått upp massa i vikt och undra varför jag inte är friskförklarad.
Oh jag vet att jag låter som värsta tönten, men det är så det känns just nu.
Gjorde återigen ett desperat "hitta vågen" försök, totalt misslyckat eftersom det inte existerar någon våg i vårt hus längre.
Dessutom är jag så himla rädd att jag ska vänja mig vid att äta såhär mycket, har verkligen ett stor kaloriintag nu :(
Fan av sånt är jobbigt.
Undrar fortfarande när jag får börja röra på mig, visst är det bekvämt och smart med taxi, eftersom jag kan gå upp lite senare. Men jag skulle gärna få ta en liten promenad på kvällen, styrketräna, springa eller nåt annat skoj.
Hur kan det vara så att vissa tycker om att svälta och andra tycker om att äta för mycket?
Varför misstrivs vissa med att vara onyttiga och andra misstrivs med att vara nyttiga?
Har följt matschemat eftersom jag varit med min familj, ibland har det faktiskt känts riktigt lätt.
Idag kom ångesten krypande, kände verkligen av höjningen på matschemat. Det var som jag hade suttit och tryckt i mitt typ 5 kilo godis och 15 bakelser (om man nu kan göra det). Så onyttig kände jag mig.
Min mage är konstant uppblåst, vilket gör att jag känner mig fetare. Hela kroppen känns så fruktansvärt ful just nu, magen är gigantisk och revbenen står ut, det ser helt enkelt förjävligt ut. Börjar känna mig sådär obekväm nu, som om jag inte riktigt vågar visa mig ut.
Kommer att komma tillbaka till Mando rullandes, alla kommer att se att jag gått upp massa i vikt och undra varför jag inte är friskförklarad.
Oh jag vet att jag låter som värsta tönten, men det är så det känns just nu.
Gjorde återigen ett desperat "hitta vågen" försök, totalt misslyckat eftersom det inte existerar någon våg i vårt hus längre.
Dessutom är jag så himla rädd att jag ska vänja mig vid att äta såhär mycket, har verkligen ett stor kaloriintag nu :(
Fan av sånt är jobbigt.
Undrar fortfarande när jag får börja röra på mig, visst är det bekvämt och smart med taxi, eftersom jag kan gå upp lite senare. Men jag skulle gärna få ta en liten promenad på kvällen, styrketräna, springa eller nåt annat skoj.
Hur kan det vara så att vissa tycker om att svälta och andra tycker om att äta för mycket?
Varför misstrivs vissa med att vara onyttiga och andra misstrivs med att vara nyttiga?
Kommentarer
Postat av: Nikki
Tänk om vi visste....
Skulle ätstörningar ens existera då, eftersom ´alla åt lagom...´ ?
Ta hand om dig å låt varken ångest eller anorexin vinna över dig!! Kramar
Trackback