träninsabstinens

Det kryper i hela kroppen och det är som en tyngd i bröstet, allt känns så fel.

Vaknade med träningsabstinens i morse, men går upp en liten stund för taxin kommer, hann med 30 sit ups, egentligen ingeting men det stillade ångesten lite. Vill bara köra ett hårt pass, känna adrenalinet pumpa i kroppen och få lyckorus av mötet i mellan svält och träning. Ja det är inte normalt, men jag är nog inte normal.

Skönt att träffa R idag, hon är sån person man kan om tusen saker med samtidigt som man kan sitta tyst utan att det blir sådär konstigt, ni vet?!


Tänk om jag hade varit annorlunda.
Tänk om jag hade varit en person som hatade att träna, som älskade att äta och som aldrig orkade tänka så mycket.
Hade jag någonsin kunnat bli såhär då?

Kvällen blir lugn, märker att mitt inlägg är totalt osammanhängande, precis som jag.
Imorgon ska jag träffa Catrin<3 och det känns himla bra :)
Dessutom på dan ska jag träffa Angie, som jag inte sett på jätte länge, snart åker hon nämligen till Milano, för att plugga italienska. Gissa vem som skulle åkt med och hade planerat resan, men som nu får stanna hemma?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0