orka kämpa
Jag är förbannat trött och ensam. Jag känner mig allt mer hatisk och vill ingeting.
Jag känner mig fruktansvärt stor, ännu större än vanligt, vilket är väldigt jobbigt.
Har egentligen inte så mycket att säga, för jag kan inte komma med någon pepping.
Jag är helt enkelt jävligt less på mig själv och vet inte hur jag ska få det bra.
Jag har inte tagit min näringsdryck på 2 dagar, inte heller i helgen och i måndags blev det inget 3mellis.
Totalt ur balans i försök att få kontroll, jävligt obekväm i mig själv.
Kaos ja! Fast nu är det mer ett accepterande av kaoset.
Tålamod. Hoppas du pratar med någon om dina känslor för dig själv. Ut med dom, låt någon tala om för dig att det du känner om dig själv inte är saningen. Tala om att du känner dig stor, låt någon annan reda ut dina tankar om du inte orkar göra det själv just nu.
Kom igen, jag tror på dig. jag tror på dig. Du kommer fixa det här såsmåningom. Försök fokusera på det posetiva.
Okej, du kommer inte alltid ha det såhär. Det här är bara en period i ditt liv som du skall igenom. Så är det.
Fortsätt kämpa. Kram
tack tack tack :) hehe, jag fixade det. satt här nere på hotellet tillsammans med andra så kändes nästan som när man sitter där uppe, fast nere istället.. typ (a)
nää, dom bor i vagnhärad. om du vet vart det ligger? :) åh, men mys att vara hemma också! bara ta det lugnt på julafton och sen får du ha superkul på juldan om du går ut då (;
KÄMPA PÅ! och försök försök tänka på dom stunderna då det känns bättre! du klarar det här, ta bara en dag eller en liten stund i taget. KRAMAR <3 :)
Sötaste, vad du har det jobbigt! Det går upp och ner på vägen ut, och jag var verkligen inte motiverad hela vägen. Det viktiga är väl ändå att ha något mål som du vill uppnå tillräckligt gärna för att stå ut och göra det som krävs även när du inte är motiverad. För ärligt talat, man behöver inte vilja ta varje steg på vägen för att ändå ta dem. Jag ville inte äta och gå upp men på ngt sätt gjorde jag det till sist ändå för att det inte fanns ngt alternativ om jag ville bli fri.
Och du - om du kunde ha klänningen du nämnde i strl 32 så finns det inte en chans i världen att du skulle ha blivit tjock. Det är bara anorexihelvetet i huvudet som säger det.
Försök komma på vad du egentligen känner dig hatisk mot och använd din otroliga styrka för att krossa anorexin. Du kan! Jag önskar verkligen att du fick lite motivation och peppning från behandlingen, men jag vet lite för väl att det inte alltid funkar så.
Stor kram!
Åh liten =( det är jobbigt. Det kanske är ett steg på vägen att acceptera kaoset? Och sen vänja sig vid det.
Önskar att jag kunde hjälpa =(
