BMI vs me
Annars gick väl dagen helt oki, inte allt för mycket ångest. Va skönt att kunna gå ut i solen med R och typ bara hänga, kändes nästan som man var ledig :)
Blev kokt fisk med potatis till lunch, det är en av luncherna jag klarar av utan ÅNGEST. så det va juh fantastiskt bra eller nåt ;)
Imorgon ska jag börja äta gemensamt på luncherna, får se hur det ska gå, R är juh där så det lär nog funka jaa :)
Sen fick jag veta att jag inte kanske ska kunna få åka på semester, eftersom jag har för lågt BMI. Känns juh skittrist ville verkligen få komma bort, men kanske funkar ändå, tänker inte deppa ihop för det än..
Känner mig uppsvälld, känns inte som att det blir bättre, jävla michellingubbe typ (eller hur dt stavas :S)
Hur många proana bloggar tror ni att det finns där ute?
Är verkligen mer förundrad nu över dom än vad jag var tidigare.
Jag har också förundrats över antalet pro-ana bloggar. Helt sinnes. Man tänker ju att om man nu VET hur det är att leva med anorexi borde man inte uppmuntra det.
Trist med semestern, men det kanske kan vara en liten sporre? Hoppas det ornar sig.
Kram
Sv: Jag är 25. Min ÄS-resa har varit kort men intensiv.
Anledningen till att det blev värre när jag träffade min man är att jag helt enkelt inte stod ut med att någon såg mig, och än mindre rörde mig när jag kände mig tjock (=när jag hade ätit). När jag levde själv höll jag mig totalt isolerad de dagar eller veckor jag åt.
Men det funkade inte i ett förhållande ju. Vi flyttade ihop efter bara 3 månader och då fanns det inget utrymme för mig att äta alls längre.
Jag tror också att man kan få ätstörningar i vilken ålder som helst. Speciellt i dagens samhälle då man har stor press på sig långt upp i åldrarna. Min mormor (nu 67 år) har haft ätstörningar i större delen av sitt liv, så det är inte nödvändigtvis ett "tonårsfenomen"
Det finns så OÄNDLIGT många pro-ana bloggar. Jag blir så jäkla jag-vet-inte-vad av dom! Galen eller något! Och de allra värsta är väl att dom vill få anorexi, som att en dödlig sjukdom är BRA ... GAAAH
Och det finns ganska många bloggar om att leva med anorexi, bulimi, eller någon annan ätstörning också
De känns nästan som att hela samhället har gått å blivit ätstörda :S:S
KRAM KRAM
