conversion

Har inte fått tid eller ork att sitta och skriva här. Dagarna har varit fyllda med olika saker, men nu sitter jag själv.

Jag försöker fokusera på de framsteg jag har gjort, men det är svårt att uppmärksamma det lilla.
Jag känner mig sjukare nu, än förut, mycket beror väl på viktnedgången, kände mig ännu tjockare. Varför gör man det? för drygt 1 år sen var jag relativt nöjd om jag vägde 48-50 kg. Jag förstår verkligen inte alls och jag hatar att inte förstå.

Det blir mer intensivt nu, eftersom jag knappt har gjort några "framsteg". Hela dagar på Mando och sen måste någon vara med mig vid alla målen. Jag kommer ha ångest.
Ändå trodde jag idag att jag var frisk, typ jag kommer kunna äta vad som helst imorgon, inga problem. Är det så att jag kan äta lunchen utan problem så är det så klart positivt, men jag betvivlar det.

Ska kanske ha jeans imorgon, provade att sätta på mig jeans i morse, tyckte bara att det såg helt fel ut. Pösigt och sen alla tjockistankar.
Om ett par stuprörsjeans sitter pösigt hur kan man då se tjock ut? hjälp.
Måste försöka våga mig ur min mjukisdress, har jag inte den så har jag baggy shorts (som givetvis inte ska vara baggy) eller lack tights som också är pösiga. Allt för att gömma mig. Om jag vill gömma mig nu, hur mycket kommer jag inte vilja gömma mig sen?
Jag kan väl ändå inte göra karriär i en mjukisdress? Även om det på sätt och vis har sin charm.

Känner mig lätt illamående som vanligt, var pigg för en stund sen, planerade till och med och rensa en byrå. Men jag ger upp det, tror mest att det beror på rastlösheten.

Jag hatar ångest.