Tjockisdrömmar ehh jaa
Någon annan som drömmer så?
Annars bjuder fredagskvällen på TV, mitt liv har verkligen fått en vändning jag har blivit en soffpotatis.
För exakt 4 veckor sen, på midsommar, festade jag rejält med skumpa och vin, promenerade sjukt mycket och trodde att jag verkligen levde livet.
Kanske kommer allt bli bra, kanske kommer jag alltid vara en person som tänker lite för mycket.
Nu känns det som jag har lång väg kvar, som jag ska behöva ge mig fan på att klara det här.
Anledningen till att jag inte gett upp, är för mina vänners skull. Jag är inte 100% längre, kanske max 70% och det är inte oki. Dom ger mig allt, min familj och mina vänner är MITT liv och på något konstigt sätt är jag en del i deras liv, ibland kanske tillochmed en ganska stor del. Därför måste jag kämpa.
Kämpar jag inte nu så kommer jag inte ha några kvar.
By the way ser jag fortfarande fram emot imorgon, jag har inte träffat Catrin på typ 12 dar eller nåt, det är INTE oki, oki? ;)
Hej sötnos!
Gick allt bra sen, läste att du fick sällskap iaf :)
Jag köpte en supersöt berlock till henne, tror att hon kommer att gilla den.
Är också en soffpotatis idag, känner mig som världens tråkigaste person. Jag beundrar dig för att du orkar :)
Kramar
Sånna där mardrömmer är nog ganska vanligt. Jag brukade drömma att jag hetsåt dirket från hyllorna i en godisaffär, en gång var min man en pastaskruv kommer jag ihåg.
Hehe.
Svälten gör knäppa saker med ens huvud. Och när man vaknar har man precis lika mycket ångest över att ha ätit i drömmen som om man gjort det på riktigt. Eller ens tänkt på att äta.
Jo, jag pratar bara med mamma när jag själv hör av mig, men oftast har hon inte tid då. Försöker att stämma träff och hitta på saker med henne ibland, mest för min sons skull, men det slutar nästan alltid med att hon ställer in i sista sekund. Säger att hon inte har tid. Eller så är hon jätteförsenad så man måste sitta och vänta på henne hela dagen.
Man känner sig inte särskilt viktig.
Har du bra kontakt med dina föräldrar?
Kram
