conversion

Om idag inte var en ändlös landsväg och i natt en vild och krokig stig, om imorgon inte kändes så oändlig, är ensamhet ett ord som inte finns..


Jag mådde jätte illa nu på sista mellis, det blev en riktig fight att få i sig allt utan att tänka.
Lunchen gick ok, satt gemensamt för första gången, mina armar skakade och jag kände mig som en person som aldrig har ätit med kniv och gaffel. Det är som jag måste lära mig allt på nytt.

Jag får inte åka på någon semester, hade juh som sagt velat dra i väg på en sista minuten eller liknande och njuta lite av solen.. Men min kropp suger, så är det bara.
Nu hoppas jag bara att min skakningar ska lägga av snart, det är sjukt jobbigt och jag tycker att en jävla juicekanna är galet tung och decilitermåtten är jätte svår.. fan.. Men tydligen ska det bli bättre när näringsdepåerna fyllts på, visst jätte skönt men å andra sidan har jag ett otroligt motstånd till att näringsdepåerna ska fyllas på, med tanke på att det betyder att jag måste äta.

Men för att inte deppa ihop över resan, så ser jag lite längre fram. Jag och Catrin ska åka till Belgrad i september, typ mitten och det ska verkligen bli skitkul. Kanske borde boka biljetter? :)

Ikväll är det mitt FAVORITprogram "Supersize vs superskinny". Jag tycker att det är SÅ fascinerande och tjockisarna är alltid så sympatiska hihi :) Däremot väger alltid "superskinny" mer än mig eller har högre BMI.
Hur kan jag då tycka att dom är MYCKET smalare än mig?