jävla pro ana
Det är inte oki, jag vill förmedla kämparglöd, även om det är tufft nu.
Blev totalt avskräckt, ni vet att jag prata om problemet kring pro ana bloggar?
Jag har hittat ännu värre, herregud, snälla, det borde inte få finnas. Så absurt och hemskt och tragiskt och man vill bara förbjuda deras bloggar.
Egentligen tror jag att det mest passande ordet är, patetiskt!
Om Martina och Rebecca läser min blogg idag, så min mobil vill inte skicka sms, det är nåt kalasfel, ni vet den lilla röda lampan och grejer. Men jag tänker på er<3 och jag kommer imorgon så kan vi snacka!
Gumman, ALLA har svackor ibland! Kommer å går.. Livet är sällan en dans på rosor och det känns som vi ÄS-barn känner av det lite oftare än andra. Du måste haft svackor tidigare, även när du var som mest upptagen av sjukdomen!!? Hur mörkt det 'n ser ut att vara nu, så kommer du ur de! frågan är bara när..
Btw, vad skulle vara värre ä pro ana bloggar?
Ta hand om dig, styrkekramar (f)
Alla har svackor. Kom bara ihåg att du inte ÄR din sjukdom, även om anorexin gör sitt bästa för att få dig att tro det. Tvärtom, den är som en demon som håller sig fast i dig och försöker hindra dig från att bli den du verkligen är, en fantastisk person som har hela livet framför sig, ett bra liv som består av annat än mat, svält och kaloriförbränning. På många sätt är det här som för en alkoholist, det handlar om att släppa taget och acceptera det du inte kan förändra och förändra det du kan, och att ha tillit till att behandlarna vet vad de gör- de göder dig inte bara, detta är vad som krävs för att bli frisk. Att förbli sjuk är inget alternativ, det är att slösa bort alla de möjligheter som livet innebär. Du KAN och KOMMER att klara av detta, men det är viktigt att du inser att det bara blir svårare om du drar ut på tiden. Varje extra dag som sjukdomen vinner är en bortslösad dag, och varje dag då du kämpar stärker dig som person och gör det litet lättare att stå emot sjukdomen. Kram!
