one more thing
jag hatar det här och jag är absolut ingen jävla pro ana brud.
fan känner mig riktigt ledsen över att jag är ärlig här och får hånfulla kommentarer.
jag bryr mig mer om andra, än om mig själv.
jag lever i ett jävla helvete, men jag vet att alla andra här lever i samma helvete och därför vill jag inte dra ner do mer. när jag sen får en låsning, mår jag skit över att det påverkar andra. men det är efter jag kommer på det, eftersom den här jävla sjukdomen isolerar en och gör fruktansvärt självcentrerad.
föresten angående lycka anorektiker, man blir ALDRIG en lyckad anorektiker, man är ständigt misslyckad och ful!
Hej!
Jag vill bara säga att jag absolut inte upplever dig som pro ana. Jag upplever att du kämpar på så gott det går mt anorexitankarna, men att det inte går så jättebra just nu.
Lycka till
kram Liaine
Det är en fin linje du balanserar på när du är så öppen och ärlig med dina ätstörda tankar men absolut inte vill förespråka dom för de andra ätstörda personer som hittar hit.
Jag som frisk tycker inte att din blogg öht. har något "pro" över sig. Den är ångestladdad och ätstörda, ja, men det finns inget uppenbart triggande i den, så som smala modellbilder och prat om vikt/BMI som annars är ganska vanligt i de flesta ÄS-bloggar (även om de inte är pro-ana).
Någonstans måste läsarna själva ta ansvar för det dom läser och undvika det om det verkar som en trigger för dom.
Jag tycker du ska vara stolt över att du ha en så triggerfri ÄS-blogg och inte försöka ta på dig allt ansvar för hur du möjligen påverkar andra.
Ta hand om dig!
Helena, du har inget som helst ansvar för dem som läser på din blogg! De väljer själva att läsa här och det enda du gör är att vara rak med dina tankar och känslor. Ja, ibland låter du vansinnigt anorektisk när du följer den sidan, men andra gånger hörs din friska röst så otroligt tydligt att ingen väl kan undgå den. Jag förstår inte riktigt om folk blir triggade av att höra hur du kämpar och fuskar och förstör lite för dig själv men har urdåligt samvete för det. ALLA får bakslag under en behandling och det är inget konstigt eller skamligt i det, men till skillnad från många andra så är du ärlig med det här. Du skriver precis som det är för dig, att du har bra dagar men oj, missade de där målen du skulle äta. Eftersom jag varit där du är och fuskat lika mycket när jag var livrädd för vad som skulle hända om jag verkligen åt allt jag skulle, så förstår jag dig.
Andra har verkligen ingen rätt att döma dig för att du har det tufft och har svårt att välja mellan det friska och det anorektiska, för det är sannerligen inget lätt val. Men du har en väldigt stark frisk sida och jag hoppas att du kan hitta motivationen och modet att fortsätta framåt. Det är skitjobbigt men värt det!
Kram!
