conversion

Jag har inte fått mycket sagt på bloggen de här senaste dagarna, men all motivation är som bortblåst.
Jag står och slår på mig själv konstant, även om en del av mig vet om det (som jag alltid har gjort) så tycker jag att det är rätt, för jag får inte väga normalt, jag får inte se normal ut. Jag passar inte i det och någon stans måste jag passa in.

Det är en otrolig konflikt som pågår och jag känner mig svag, tur är att jag har otroliga människor som stöttar mig, min familj och Catrini<3 är bäst. Fan jag skulle inte klara ett skit på egen hand, inte nu.

Det går kaos och jag får i mig på tok för lite, även om det inte är lite för mig, snarare tvärtom, så vet jag att jag ligger väldigt mycket under det jag ska äta. Jag vet inte att juh mer jag går ner i vikt, desto värre blir ångesten och paniken, ändå kan jag inte förmå att stanna upp. Jag vet inte hur jag ska göra.

Anorexi är som en jävla drog och jag hatar att vara beroende, det ger sånna hemska kickar, inte naturligt, men man mår fantastiskt. Men nu börjar paniken komma allt oftare och i morse slog mitt hjärta så fort att paniken växta såpass att flykbeteendet började att kicka in.

Jag måste hjälpa mig själv, men hur ska jag göra det?
Jag är förbannat otillräcklig just nu och det är inte okej.

Helvete:(