conversion

Jag tänker välja en annan väg, jag tänker kort sagt gå emot allt vad sjukdomen säger från och med nu.
Jag vet att jag inte kan kontrollera något, utan det är enbart anorexin som fixar och donar med allt som jag gör.

Jag fick nämligen veta idag att jag troligtvis inte kommer att få börja träna vid 54 kg, på grund av att jag är såpass sjuk fortfarande. Givetvis blev jag väldigt ledsen och arg, men jag funderade ganska mycket på det sen. Så nu har jag kommit fram till att det är dags att satsa stenhårt, jag ska varken träna, ta trapporna eller fuska med någonting. Jag ska dessutom välja alternativ som är lite svårare, allt för att tränga undan sjukdomen. För då kan det finnas en chans att jag är redo för att träna vid 54 kg, å andra sidan är jag då betydligt bättre förberedd på att inte få börja träna om jag kämpar och samtidigt trycker undan sjukdomen mer och mer.

Självklart kommer jag ha ångest, tro mig jag har redan gråtit i dag över att jag inte tror att jag kommer bli frisk.

Men jag säger det, min värsta mardröm är att sitta som normalviktig på mando, varje dag och inte kunna äta vadsomhelst. Det ska inte hända mig och fuck you anorexihelvete jag ska fan slå rekord i att bryta beteende de närmaste veckorna.

Föresten har jag även kommit fram till att träning på gym, som jag älskar, men som anorexin älskar desto mer, endast få ske men en kompis. Annars tränar jag inte alls, för jag tänker inte riskera något, allt är på en väldigt skör tråd nu och gym behöver jag nog vänta ett tag med, för det är inte normalt att känna sådant sug inför träning tror jag allt.
Istället har jag tänkt att jag ska börja rida islandshästar, för ridning älskar jag och lära sig rida islandshästar en bra och härlig utmaning :)

Jag tänkte även ge som förslag på tisdag om jag sköter allt prickfritt i 3 veckor eller 2 veckor till (för den här veckan from onsdag har gått galant) ska jag få åka ut och rida 1,5 timme, wish me luck ;)