conversion

Det blåser ute, det är helt perfekt väder egentligen, som en symbol för stormen som pågår inom mig.
Jag sitter och planerar flykter nästa vecka, hur jag ska slippa olika måltider, om jag ska pressa mig själv igen, bara för en dag och se om det fortfarande inte lika lätt som för 3,5 månad sen..

Jag drömmer jobbiga drömmar på natten, drömmar om mat och vikt och att jag ofta är ute och reser.
Jag försöker tänka positivt, börja se värdet av andra saker än kroppen. Men det är förbannat svårt.. För jag vill juh så gärna vara smal.. Samtidigt vill jag vara mindre på Mando, för jag vill få chansen att inte påverkas av den sjuka miljön.. Istället är jag då rädd för att vara borta en längre tid, för att då kommer alla verkligen se hur mycket jag har gått upp i vikt..

Hela tiden står jag och velar om jag ska fuska eller inte.. Jag håller mitt avtal, eftersom jag kan inte bryta det, inte när jag har gjort det med en person som jag bryr mig om och som är i samma sits som mig. Samtidigt tänker jag FAN varför fuskar jag bara inte.. Men fusket kommer inte göra mig smalare, jag kommer ändå gå upp i vikt och det enda som händer är att jag blir mer manisk.. Dessutom vill jag inte ha en höjning på mitt matschema.. Jag vill inte lära mig att äta mer för att sen minska när jag kommer upp på rätt vikt.. Det skulle nog inte vara så bra, känns rätt så obalanserat..


Jag tänker inte lägga upp någon bild på mig, jag la upp en bild tidigare med "rosa bollar" på huvudet ;) Det får räcka.. För det här är varken en modeblogg eller ytlig blogg.. Utan en blogg där jag skriver om mina djupaste problem, dessutom tror jag folk börjar jämföra sig med mig, på ett eller annat sätt.. Vilket kan vara dåligt både för mig och för andra..
;)