lära sig äta
Jag äter och mår dåligt i smyg. Stänger av, om man är glad så syns det inte. Om man är ledsen tröttnar folk.. Jag har tänkt länge att jag ska sluta visa min ångest helt och hållet, alltid ha ett stort leende och bry mig om andra, För det gör bara ännu mer ont när folk inte förstår..
Jag gick i regnet hem idag, kände mig trött i benen, som om dom är totalt slutkörda. Hoppas på bättre väder imorgon så jag kanske kan ta en sväng på söder med mig själv och kanske kolla lite affärer.. Spana in fina höstsaker som kan pigga upp.. Ska försöka låta bli att prova kläder, för jag har nämligen en mani att jag måste prova små storlekar för att se om jag kan ha dom eller ännu bättre se dom hänga löst. Det kommer inte hjälpa mig ett skit att göra det, framförallt inte nu när jag är uppsvälld dygnet runt, vilket jag faktiskt inte förstår varför?
Även om jag så gärna vill fly behandlingen, bli "smal" och känna att jag lyckats med något.. Så har jag faktiskt inte möjlighet att göra det, det skulle vara som att sparka alla dom som hjälpt mig, i ansiktet. Jag vill inte vara elak.. Jag bara så gärna få se ut som jag vill.. Vad det än innebär, jag saknar fortfarande all träning och svält. Låter galet, men så är det tyvärr.. Men varje dag väljer jag att sparka anorexin i ansiktet istället.. För hon har ändå fått för mycket av mitt liv och hon hatar mig mest av alla. Hon kommer aldrig älska mig, inte ens om jag dog för henne, för jag skulle aldrig vara tillräcklig i hennes ögon..
Men likförbannat så hatar jag min kropp och jag vill bara bort från den. Jag vill finna EN mening med livet, snälla?
Jag gick i regnet hem idag, kände mig trött i benen, som om dom är totalt slutkörda. Hoppas på bättre väder imorgon så jag kanske kan ta en sväng på söder med mig själv och kanske kolla lite affärer.. Spana in fina höstsaker som kan pigga upp.. Ska försöka låta bli att prova kläder, för jag har nämligen en mani att jag måste prova små storlekar för att se om jag kan ha dom eller ännu bättre se dom hänga löst. Det kommer inte hjälpa mig ett skit att göra det, framförallt inte nu när jag är uppsvälld dygnet runt, vilket jag faktiskt inte förstår varför?
Även om jag så gärna vill fly behandlingen, bli "smal" och känna att jag lyckats med något.. Så har jag faktiskt inte möjlighet att göra det, det skulle vara som att sparka alla dom som hjälpt mig, i ansiktet. Jag vill inte vara elak.. Jag bara så gärna få se ut som jag vill.. Vad det än innebär, jag saknar fortfarande all träning och svält. Låter galet, men så är det tyvärr.. Men varje dag väljer jag att sparka anorexin i ansiktet istället.. För hon har ändå fått för mycket av mitt liv och hon hatar mig mest av alla. Hon kommer aldrig älska mig, inte ens om jag dog för henne, för jag skulle aldrig vara tillräcklig i hennes ögon..
Men likförbannat så hatar jag min kropp och jag vill bara bort från den. Jag vill finna EN mening med livet, snälla?
Kommentarer
Postat av: stephanie
men kära du!! meningen ÄR att du ska lära dig att älska dig själv på riktigt -du ska må bra och leva livet utan de begränsningar som svälten ger. tar du dig ur den destruktiva anorexian klarar du i princip vad som helst.
Postat av: Louise
Jag tycker att du är stark! När du får tankar om att du vill svälta dig själv, men förstår att det är anorexin som pratar, och kämpar på ändå! Det syns i hela din blogg att du är trött på sjukdomen och att du vet att den är just en sjukdom och inte en del av dig! Hoppas verkligen att du klarar det här för du verkar som en smart och härlig människa!
Trackback
