pro ana part?
Idag har jag hittat flertalet bloggar med tips och dylikt som man ska använda sig. För det är nämligen underbart att vara smal.
Frågan jag ställer mig själv då, har det någonsin varit helt nere på botten?
Jag har inte ens varit det, visst så var jag väl relativit underviktig, puls och kroppstemperatur för låg, blåmärken över kroppen och blåa händer.
För jag menar även om jag trodde att jag mådde bra och gav intryck av det, så egentligen mådde jag nog inte så bra.
Jag var ständigt fruktansvärt trött och ett totalt jävla nervvrak, som inte klarade av att ta ett enkelt beslut.
Jag kan kaloriinnehåll som rinnande vatten, även om det är produkter som jag aldrig åt, så roade jag mig med att räkna ut vad andra åt. Jag kan alla självföraktande tips, alla slagord mot en själv, jag vet hur man tvingar sig upp i vintermörkret för att powerwalka..
Herregud min största önskan är fortfarande att vara smal, smalast i av alla.
Jag älskar att se andra äta, jag älskar att räkna ut och måtta med ögat vad andra äter, tro mig jag är verkligen ingen ängel.
Men jag skulle aldrig i mitt liv dela med mig av mina tips, det är MINA tips. Jag vill inte heller se folk falla in i mönster som är nästintill omöjliga att bryta.
Jag är manisk, även om det börjar släppa, så likförbannat är jag manisk.
Jag är motiverad att klara maträtter, men ändå gråta efter för att ångesten är så stark.
Varför förbjuder man inte alla wannabe-ätstörda personers bloggar?
Jag blir fan illa berörd, på många sätt.
Ja jag vet att inte borde kolla, så det är delvis mitt fel.
Hursomhelst så undrar jag om dessa personer har ätstörningar eller ser det som en kul grej?
Jag håller med dig.
Det är patetiskt.
gick ngt på TV4 fakta om pro anas förra sommaren.. ett program som sändes iaf 3ggr under sommarveckorna. Hon som i programmet va pro ana ´anv sig av metoden för att gå ner i vikt..´
Kanske gör även dessa det, vad vet jag, men att det är ´coolt´ ha en ÄS.
tror inte de vet vad det gär med än, eller ens liv, eller snarare, det liv man inte har!
Jag tror inte att dessa pro anas inser vilket helvete sjukdomen egentligen är. Jag skulle kunna ge vad som helst för att få leva ett "normalt" liv igen. Man låser ju in sig själv och förstör sitt liv. Är det något att eftersträva?
Har många tankar kring det där, är verkligen helt emot sådana sidor. Många verkar se proana som hårdbantning, dvs något man ägnar sig åt tills man är smal nog, de är normal- eller överviktiga och har antagligen hamnat där delvis pga allt hyckleri kring vikt. Vuxna säger åt dem att de absolut inte får banta och vägrar ge bra tips på hur de kan komma iform på ett hälsosamt sätt, eftersom det inte är politiskt korrekt att ge sådana råd. Samtidigt så kallar samma vuxna normalviktiga för kraftiga och mulliga och lätt överviktiga för tjocka och feta, och de bantar själva flera gånger om året. Då är det inte så konstigt att yngre personer som mår dåligt över sin kropp börjar banta i hemlighet, eftersom det blir gnäll om de öppet går ut med att de vill komma i form och bli smalare. Viktsajter som den hos aftonbladet och viktväktarna är ju också stängda för unga som inte är särskilt överviktiga, ofta är det bara de osunda sidorna som välkomnar dem. Detta är väldigt skrämmande eftersom risken finns att många som kanske inte skulle ha fastnat i ätstörningar utan kanske nöjt sig med en bantning på egen hand och varit nöjd sedan (fast själv HATAR jag alla typer av bantning, det är ett uttryck för att man inte duger som man är utan måste vara smal för att bli populär) kan fastna pga att man upptäcker en gemenskap och ett grupptryck kring svälten. Självklart så är det många som redan har eller ändå skulle ha utvecklat ätstörningar som söker sig till sidorna också, men de kan göra det svårare att ta sig ur skiten även för dem, de är ju nära nog beroendeframkallande. Tänk om de råd eller den pepp man ger där inne är en utlösande faktorn som leder till att en anorektiker blir ännu sjukare och kanske dör? Många bulimiker går in där och försöker bli anorektiker istället, när de skulle behöva acceptera att situationen är ohållbar och att de behöver söka hjälp NU istället för att vara med i någon tävling om vem som går ner tio kg på kortast tid.
du har så rätt.
dom tror att anorexia är en livstil,nåt man kan sluta med när man har tröttnat.dom fattar verkligen inte vad det handlar om.
och nu till dej du är och var visst smal.sjukligt smal till och med och det är bla darför du går i behandling.du skriver att du räknade ut vad andra åt och jag kan säga att du inte är ensam.jag höll också på med sånt,jag tror faktiskt att det är ganska vanligt.
kämpa vidare,många kramar <3
Kämpa du är värd ett bra liv
bra att du skriver om detta! inget lätt ämne. men våra insidor har heller aldrig påståtts vara särkilt lätta
Många tänker nog inte på att deras bloggar blir proana när de lägger ut en massa "thinspiration"-bilder, matlistor över hur lite de äter och alla träningsscheman. Det är också en form av glorifierande av ätstörda beteenden. Proana finns både bland dem som av ngn sjuk anledning vill bli anorektiska eller anorektiskt magra (vilket vi som varit där vet inte innebär att man känner sig smal, snarare tvärtom), och bland dem som har anorexia eller bulimi och ser det som en livsstil som de inte vill och vågar släppa utan försöker berättiga. Som om man blev mer speciell av en ätstörning... Det blir man inte!
Helena, jag är jätteglad att du och fler reagerar, för det krävs att vi börjar ifrågasätta tanken bakom proana. Skulle gissa att det finns en hel del av dina läsare som skulle kunna ta åt sig lite eftersom proanabloggare ofta läser andras bloggar om ätstörningar.
Stå på dig, tjejen - du vet vad som är rätt och du är klok.
Kram!
