smal vs pannkakor;)
VS 
Okej såhär är det enkelt uttryckt, jag vet att jag gillar pannkakor, det är gott.. Visst vill jag vara smal, mest av allt i hela världen om jag ska vara helt ärlig, men å andra sidan vill jag vara frisk. Jag är trött på alla mätningar och vägningar och allt jävla panikångest över att ALLT på mig bara är fel.
Jag vet att om jag klarar det där im, kommer jag tillslut växa som person. Jag har tänkt hela kvällen (mycket normalt va) och jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Jag känner mig stressad eller snarare lite nervös, eftersom för mig är det inte bara att äta, för mig handlar det om planering och flertalet analyser och uträkningar för att kunna äta nåt som inte är "lätt".
Jag vill fixa det där, jag vill bevisa att jag är stark, framförallt vill jag gå emot alla proana personer totalt, även om det betyder stor ångest och panik för mig. Jag hamnade i den här skiten på nåt sätt och som sagt även fast det är JAG, så har det inget att göra med andra personer.
Jag klarar det hellre nu, än går flera kg och sitter och får ännu mer ångest av..
Orka va jag?
Men du är stark. Det syns så jäkla tydligt att du har kommit långt i dina tankar. Det där att du vill gå emot anorexin helt även om du kommer att få ångest tycker jag är såå bra. Jag önskar att jag kunde göra så, men jag inbillar mig att jag faktiskt har gått upp tillräckligt i vikt så därför måste jag begränsa mitt matintag. Men alltså, grejen är ju den att jag egentligen vill äta. Jag gillar mat och jag mår bättre när jag äter. Men jag är så himla rädd för att gå upp i vikt och bli tjock. Sorry att jag skriver så mycket, men det är bara helt kaos inom mig med alla dessa tankar som förvirrar mig.
Hoppas du klarar av pannkakorna! Det tror jag att du gör!
Kram
du kommer klara det! pannkakor är inte så farligt egentligen... när jag har svårt för någon mat så brukar jag tänka på innehållet och sen försöka hitta något annat som innehåller ungefär samma sak men som jag tillåter mig att äta. (kanske låter lite skumt, men ändå:P) men det funkar lite bättre för mig då.
jag känner inte dig mer än genom din blogg, men jag tror att du kommer klara det! take care
Klokt tänkt och inte alls onormalt där du befinner dig nu att fundera mycket på det. Det krävs lite mod att gå emot anorexin, men du vinner så mycket på det. Hoppas det gick bra idag!
Kram!
Jag är precis likadan med att analysera eventuell godbit fram och tillbaka och med panik och katastroftankar hit och dit. Nu har jag valt att äta något oplanerat minst en gång varje vecka för att inte anorexin ska få grepp om mig igen, och jag VET intellektuellt sett att den där godbiten både är bra för min kropp och mitt psyke, så då är det inte så hemskt längre. Ofta så är man rädd utan att konfrontera de tankar man har, är de negativa så kan man testa att försöka ersätta dem med positiva eller neutrala tankar istället, tex från ´jag blir tjock om jag börjar äta sådant där' till 'just nu är den där pannkakan bra för mig, och jag tycker om pannkaka'. Jag försöker skriva ner mina tankar för att fånga de som är negativa/anorexitankar och ändra dem, för jag har märkt att jag måste ändra tanken bakom innan själva känslan kan bli annorlunda.
