conversion

Idag har jag följt matschemat, men jag kunde inte skippa mitt lilla träningspass. Allt blir så fel, för det ger ingenting, det är knappast så att jag kommer gå ner i vikt eller stå still, men däremot får jag ett än mer maniskt beteende..


Jag börjar tänka allt mer på vad jag ska göra med mitt liv. Har jag några mål eller finns det något jag kan sträva efter, samtidigt som jag arbetar mot ett friskt liv.
Ibland ser jag mig inte ens själv som sjuk, jag är inte en sån person. Dessutom känner jag mig alldelse för stor för att få diagnosen anorektiker.


Jag vill kunna resa, även om det bara handlar om några dagar, vill jag kunna få upptäcka en ny stad, slappna av. Gå promenader, sitta och dricka kaffe och bara njuta att vara ledig. Fast jag vet att jag måste upp i vikt för att få göra en resa och det är då det krockar lite. Men nu börjar jag säkert gå upp mycket i vikt, med tanke på att jag äter otroligt varierat för att vara jag. Idag åt jag till exempel köttfärslimpa med kantareller och potatis. Jag anstränger mig hela tiden, jag tar leverpastej på en smörgås på kvällen istället för bara mjukost, vilket är en kamp i sig eftersom leverpastej innehåller runt 15 kcal mer per matsked. Låter löjligt och ingen "big deal" men det är ändå något som betyder en massa för mig.

Jag har gjort framsteg, jag dämpar inte längre min hunger med cola light. Jag går inte heller upp mycket tidigare på morgonen för att ta en promenad innan jag åker i väg. Jag äter frukost, jag äter lunch, jag äter middag och mellanmål. Jag äter tillochmed lagad mat två gånger om dagen. Ändå är det svårt, svårt att vara bekväm i sig själv, svårt att inte jämföra sig. Svårt att vilja existera.