conversion

Sitter på Mando och har ångest, som alltid. Den känslan som oftast hänger sig kvar.
Även om man ibland kan le och skratta, så är det ändå alltid ångesten som omfamnar en tillslut.

Maten har gått bra, jag har följt schemat, förutom att jag slängde lite av frukosten imorse. Men det berodde enbart på att jag skulle få sitta själv i labb och jag kan inte klara av att äta själv. Nu undrar jag om jag skulle kunna fixa frukost själv hemma, vilket jag kunde tidigare. Det är som att är helt handlingsförlamad när det gäller att ordna det jag ska äta själv, jag kan liksom inte förmå mig att ta det steget. När jag inte är på Mando, så är jag med min familj, så jag är juh faktisk aldrig själv. Sen när det kommer till det stadiet så får jag helt enkelt se hur det går.


Nu har jag börjat röra på mig allt mer, känner att jag vill träna varje dag, även fast det är bara lite, så växer det allt starkare. Om jag inte skulle göra det, så skulle jag känna mig fruktansvärt dålig, helt plötsligt så måste jag träna lite på morgonen, för att jag ska kunna äta sen under dan. Jävla skit.