conversion

Jag har ätit frukost+mellis, hur skulle jag egentligen klara något utan min familj?

Dagens plan är att träffa Ida, typ gå på bio sen ska jag klippa lugg har jag bestämt nu. Typiskt mig att aldrig kunna vänta på något, är alldelse för impulsiv, men det är ok..


Jag skulle vilja ta en långpromenad, eller kanske är det anorexin?
Jag har märkt att mycket av det jag gör är inte längre min egna fria vilja, sånt jag inte märkte före behandlingen.
Då trodde jag att det jag själv som bestämde olika saker och all träning, mat och viktfixering var mina egna val och mer en livsstil än en sjukdom.. Nu börjar jag fatta att det inte är jag själv.. Jag skulle aldrig gråtit innan behandlingen för att jag skulle gå upp i vikt, eftersom jag aldrig ens tillät mig själv att gå upp i vikt, utan det var bara enbart ner jag skulle. om det någon gång händer jag gick upp lite i vikt, blev jag hysterisk och tränade och ännu mindre, tills jag pressat ner ytterligare 4 kg..