conversion

Jag blir avundsjuk på folk som går ner i vikt, det är självklart, speciellt människor jag bryr mig om. Samtidigt som jag också vill gå ner i vikt, blir jag förbannad på att anorexin biter sig fast i dom allt hårdare. Ta Anna Banana<3 som exempel, det är en sjukt smal person, men hon fattar inte det själv (såklart) och nu går hon ner mer i vikt och jag vill så gärna att hon ska må bra och känna sig fri. För även om anorexin ger en otroliga kickar och man faktiskt stundtals mår fantastiskt, så är det bara på villkoret att man förlorar sin frihet.


Min mamma och jag pratade om hur det var innan jag kom till Mando, framförallt i slutet av våren. Hon pratade om allt negativt med anorexin som den gjorde med mig, hur kall och frusen jag var konstant, hur trött jag var och framförallt hur låg puls jag hade. Hon frågade mig idag om jag kom ihåg att jag satt vid bordet och inte lyssnade på något dom andra pratade om och lite då och då nickade till.. Jag vet inte, visst kommer jag ihåg att jag frös nåt förbannat, vinterjacka i sommarvärmen och jag kommer ihåg att jag inte orkade någonting. Men själva tröttheten har faktiskt inte släppt ännu, jag vill ofta bara sova. Förut trängde jag undan tröttheten med överdrivna promenader o s v.


 Idag fick jag en otrolig ångest när jag tänkte på min vikt, vad väger jag nu?
Hur ska jag klara att gå över 50 kg? Väger jag redan över 50 kg? Vad vägde jag egentligen när jag kom in?
För jag har kommit på att jag troligtvis vägde 2 kg mindre (störd våg), vilket gör att jag vägde ännu mindre efter ett tag i behandlingen. Varför kunde jag inte uppskatta det?
Ja det är inte normalt att ha ett sådant lågt BMI, fast man kan ha betydligt lägre, men ändå kroppen fungerar juh faktiskt inte som den ska vid en sån vikt. Den fungerar juh inte ens nu perfekt och då äter jag ändå 6 mål om dagen.

Jag kunde inte låta bli mina töntiga sit ups den här morgonen heller.
Måste skärpa mig ihelgen, annars höjer dom mitt matschema och jag vill inte lära mig äta mer än vad som är normalt.