att glorifiera ett sjukt beteende är för lätt
Har totalt glömt min blogg, hur kunde jag?
Kanske för mycket tankar?
Har varit totalt jävla upp och ner, sjukdomen finns helt klart kvar. Ett ständigt räknande, en väldigt beräknade sjukdom på många sätt.
Ska till mando om 2 veckor men måste ändra tiden för jag ska jobba en massa då, trivs helt klart på mitt nya jobb, det är värt att fortsätta kämpa för i alla fall!
Önskar att ångesten kunde släppa, önskar att jag kunde sluta bry mig för att jag är uppsvälld, som varje frisk kvinna är några dagar i månaden.
Jag önskar att ett lågt kaloriintag och kläder som sitter för stort kunde sluta symbolisera lycka.
Jag kämpar emot, kör på och oftare än förut glömmer jag eller snarare slutar bry mig att eftersträva sjukdomen. Vill inte glorifiera den skiten, den är inte värd det.
Däremot har jag ett starkt behov av att känna mig smal, men jag vet att jag allt för ofta förlorar uppfattningen om vad som är smalt. I mina ögon gör sjukdomen mig alltid med extra fett och andra skavanker, mer än vad som är normalt.
Imogon ska jag i alla fall träffa Jessi och sen da mig ut till Ida med Sofie och dricka vin och äta middag. Sen kanske det blir kalas, vem vet. Jag tränade efter jobbet idag, sen drog jag hem tog ett glas vitt och åt sushi och umgicks med min älskade bror. Sen kom min bättre hälft och vi kollade lite på Rocky. Jag kunde inte sova, för idag har jag haft en krypande panik, men kanske mysigare att krypa ner hos min älskling än att sitta här och grubbla?
Så får det bli.
Om jag har tid imorgon så ska jag uppdater, kanske jag kan få några läsare igen haha :)
Kanske för mycket tankar?
Har varit totalt jävla upp och ner, sjukdomen finns helt klart kvar. Ett ständigt räknande, en väldigt beräknade sjukdom på många sätt.
Ska till mando om 2 veckor men måste ändra tiden för jag ska jobba en massa då, trivs helt klart på mitt nya jobb, det är värt att fortsätta kämpa för i alla fall!
Önskar att ångesten kunde släppa, önskar att jag kunde sluta bry mig för att jag är uppsvälld, som varje frisk kvinna är några dagar i månaden.
Jag önskar att ett lågt kaloriintag och kläder som sitter för stort kunde sluta symbolisera lycka.
Jag kämpar emot, kör på och oftare än förut glömmer jag eller snarare slutar bry mig att eftersträva sjukdomen. Vill inte glorifiera den skiten, den är inte värd det.
Däremot har jag ett starkt behov av att känna mig smal, men jag vet att jag allt för ofta förlorar uppfattningen om vad som är smalt. I mina ögon gör sjukdomen mig alltid med extra fett och andra skavanker, mer än vad som är normalt.
Imogon ska jag i alla fall träffa Jessi och sen da mig ut till Ida med Sofie och dricka vin och äta middag. Sen kanske det blir kalas, vem vet. Jag tränade efter jobbet idag, sen drog jag hem tog ett glas vitt och åt sushi och umgicks med min älskade bror. Sen kom min bättre hälft och vi kollade lite på Rocky. Jag kunde inte sova, för idag har jag haft en krypande panik, men kanske mysigare att krypa ner hos min älskling än att sitta här och grubbla?
Så får det bli.
Om jag har tid imorgon så ska jag uppdater, kanske jag kan få några läsare igen haha :)
Kommentarer
Postat av: Helena
Hej
Är bara nyfiken på vad du jobbar med? Och om du kommer få gå kvar på Mando och ha nån kontakt där då och då? För det kan ju ta bra lång tid att bli helt fri från en ätstörning. Har följt din blogg ett år och har beundrat dig väldigt.
Postat av: lena
va skönt att äntligen ae ett inlägg igen.. hoppas att du får en bra dag.. kram
Postat av: Anonym
Hej! :)
Det vore kul om du började skriva igen lite oftare, om du orkar och har tid förstås. Jag gillar din blogg!
Kram<3
Trackback
