jätte igen
Jag är trött, jag orkar inte, ska jag orka?
Fick en fin peppande kommentar på mitt förra inlägg, som jag verkligen tog till mig. Men hur?
Kämpa för vad? Kämpa för ett liv som en jätte?
Nej jag ska inte överdriva, det är ett förakt mot andra, men stor känner jag mig allt. Alla kläder sitter tightare, hur mycket har jag egentligen ökat? Varför har jag helt plötsligt börjat öka i vikt, det känns som jag ätit mindre och kört betydligt mer konditionsträning. Kanske all alkohol och skräpmat i samband med det? Har min förbränning blivit sämre?
Fan vad jag önskar att vågarna hade kommit tillbaka hem hit så jag kunde få en chans att väga mig? Visserligen skulle paniken troligtvis bli än värre än vad den blir om man står frenetiskt och tar sina mått.
Shit vilken patetisk människa jag är, varför smger det sig på såhär?
Det är bara på kvällarna eller när jag är ensam. På jobbet känns allt bra och jag trivs verkligen hur bra som helst, ett jobb jag vill satsa på.
Fyfan för den här kroppen och den här förbränning, orättvist som sjutton, men jag kan ju inte rå för det, lla människor är olika och jag är helt enkelt inte en smal person längre.
Förlåt alla som sett det här som en peppande blogg, just nu känner jag mig värdelös och patetisk.
Snart kommer min älskling hit, han har jobbat och fan ta mig om jag inte rycker upp mig.
Igår åt jag min grötfrukost sen långt senare åt jag couscous med 5 kycklingköttbullar, tog en promenad med Angie<3 och sen fortfarande när jag kom hem halv åtta var jag supermätt och 9 bitar sushi tog säkert en halvtimme att få i mig, hade fått nog efter några bitar.
Vad är det som händer? Är det min kropp som reagerar?
Fan också!
Hjärtat det är inte kroppen som reagerar, det är sjukdomen som tar över. Känner i princip samma, överflödig hela tiden. Till och med när jag är med boyfriend, men bara panik när jag är ensam (nästan). Å andra sidan äter jag mycket mer än dig.
Det är så jävla dumt att tänka med ibland känns det mer värt att gå ner ett par kilon, bara för att kunna veta att jag är smal även om jag inte själv tycker det. Vill inte dra ner dig söta, har bara så mycket tankar och kan inte sova. Ses i veckan? Smsa <3
När du jobbar och sysselsätter hjärnan så hinner du inte tänka, du skjuter bara det "jobbiga" framför dig. Det gäller att stanna upp, andas och relflektera. Anledningen till att du känner dig stor igen har med sjukdomen att göra..Du vet likväl som jag hur den funkar..Äter man lite och går ner i vikt så triggas den igång. Ger man den ett lill-finger så tar den hela handen, tragiskt nog. Det enda som funkar är att bita ihop och smälla sjukdomen på käften, gör inte som "den" säger gör tvärtemot=)...Visst det är tufft, men det är det enda sättet tyvärr...Det är genom ångest som sjukdomen besegras...Ju mer man utmanar sig själv, desto lättare blir det..
men vad du än gör så GE INTE UPP!...Det blir bättre..du vet ju det själv?!..Du har ju mått så mkt bättre än vad du gör nu..
Kämpa vidare, det finns ett liv och det finns hopp..
