conversion

Snart lägger sig hysterin, Ni vet den årlig hysterin efter alla nyårslöften om ett nytt liv, men träning och hälsosam kost.
Efter en månad är det ett brutet nyårslöfte, men tidningar kommer fortsätta att fylla oss med information om hur man tappar i vikt till nästkommande högtid eller hur man bränner fett på bästa sätt.
Tröttsamt? Eller är det kanske den nya tiden och enbart att acceptera?

Är det ett förtryck som media förmedlar eller är det god marknadsföring?
I mina ögon är det både och, men jag måste säga att jag är förbannad på att när jag varje dag går förbi en löpsedel så lyser den av kroppsfixering.

Hur kan folk på allvar då tro att anorexi/bulimi och UNS är psykiska sjukdomar?
Jag anser att det är en naturlig följd av den värld vi lever i, någon stans måste man få chans att lämna avtryck.
Det kan vara genom musik, utbildning eller kanske en ätstörning.
För det är svårt att synas i det här samhället som ständigt präglas av jakten på perfektion och det ultimata livet.

Hur ska unga människor våga att inte kontrollera sig själva?
Hur ska de kunna gå emot strömmen och ständigt välja sin egen väg?
När man är ung är man inte så stark, upplevelser och erfarenheter kan oftast mest få en katastrofal följd istället för att dra lärdom av, i alla fall just då.

Man ska ha ett tilltalande utseende, en perfekt kropp och vara tillräckligt intelligent för att kunna agera i olika situationer.
Är inte det lite väl höga krav, med tanke på att om man ska följa den mediala bilden?

Jag tycker inte att det är konstigt att grupper som pro ana sprids allt fortare, men däremot tycker jag att det är sorgligt. För när man väljer en ätstörning framför livet, så tror man att man har kontroll. I själva verket är man bara ett offer för andras åsikter och ideal.

Är det inte fantastiskt att vi lever i en sådan förvirrad värld?
Vad är egentligen rätt och vad är egentligen fel?