mental fettsugning
Till Tyras mamma, självklart kan du kopiera inlägget.
Idag har jag varit på Mando för möte och lunch, det gick jätte bra, men har inte gått upp något i vikt, så jag måste ha kvar näringsdryckerna ett tag till.
Förhoppningsvis ska vi släppa på matschemat nästa vecka, ser verkligen fram emot det och hoppas helt klart på det bästa.
Jag har funderat en del på varför det är så viktigt att man i grund och botten är en stark person och faktiskt vågar lite på sig själv. Den största anledningen i mina ögon är att om man har en stark grund att stå på så faller man inte lika lätt när andra försöker dra ner en. Istället kan man lättare förutse när andra försöker skada en på ett eller annat sätt.
Om man inte har en inre styrka så är det fruktansvärt lätt att man faller tillbaka i gamla mönster och låter missbruk återigen ta över och styra ens liv.
Jag kan se skillnad på hur jag är när jag får stark abstinens efter sjukdomen eller när jag agerar som en frisk person.
Men när man är riktigt sjuk är det väldigt svårt att se den skillnaden, mycket beror på att man enbart är sjuk till största delen, men även för att man inte vågar se en frisk sida.
Jag kan de flesta knepen för hur man lurar andra för att kunna upprätthålla sjukdomen, jag vet hur man förtalar, pratar omkull och glorifierar ett helvete.
Jag ska vara ärlig med Er, att bli frisk är ingen lätt match, det är stundtals ett rent helvete, men definitivt inte lika fruktansvärt som att vara sjuk. Stundtals sitter jag och längtar efter svält, eftersom jag på automatik längtat efter svälten när jag känner mig lite nere. Det intressanta i det är att när jag bär den ångesten, så är jag en fruktansvärt stor människa, jag har fett överallt och jag undrar varför just jag fått så mycket fett på kroppen, medan andra vid samma vikt är smala. När jag sen mår bra igen, existerar inte den där stora personen, plötsligt är inte låren lika stora som dagen innan, det är helt enkelt som en mental fettsugning.
Just nu har jag ångest, inte över maten, men som jag sa tidigare så blir det på automatik kroppsrelaterat och jag vill faktiskt inte råka skriva ett inlägg i anorexins andra. Sådana har jag alldelse för mycket av på min blogg och jag vill inte förmedla ett lögnaktig missbruk som jag hatar mer än något annat.
Så jag skriver lite senare, när jag har vänt min negativa energi till en positiv energi, som jag alltid gör.
Om man är stark har man också lättare att resa på sig igen, för alla människor faller ibland :)
Jag vill bara säga att du är otroligt stark!, jag vet att dessa ord inte hjälper när du mår som sämst, men snälla när du mår bra, ta till dig alla bra kommentarer som skrivs. DU är en otrolig människa även om du inte tror på det eller fått höra det förut.Jag tror du inspererat många, iaf mig, och det vill jag att du ska veta. Du har fått mig att tänka i andra banor och även om jag inte tagit hela steget ut ännu, tar jag små trappsteg. TACK för att du skriver denna blogg, TACK för att du kämpar som du gör och sedan ger tips om hur man kan göra och TACK för att du överhuvud taget finns :).Skriv gärna svar eller något till min e-postadress.
undrar bara, vad är det för typ av ångest du har nu (när det inte är över maten)?
