conversion

Ångesten börjar lätta, den tidlösa apatin har släppt, det är fascinerande vad lång varje minut är när man har ångest. Varje andetag är som en evighet och varje ögonblick som ett förlorat liv.

Problemet med ångest är att man låser sig själv, man fastnar och kan inte komma ut för alla dörrar är helt plötsligt låsta.
Armarna är så svaga att man inte orka banka och även om man skriker så hörs det inte en ljud.
Ångest är inte farligt i sig men kan resultera i ett destruktivt och självskadebeteende, vilket är otroligt viktigt att komma ihåg.

Jag har inga tips på hur man blir av med ångest när den väl är där, annat än att vänta ut den. Däremot så brukar man få föraningar av att man håller på att få ångest, då gäller att aktivera det mentala. Genom att prata med andra eller uppehålla sig med småsaker, låser man ångesten istället för att den låser dig.

För att sedan kunna växa sig starkare är det viktigt att man inte ser ner på sig själv för att man får ångest, se det som en egenskap som inte alla faktiskt har. Du har ett djup och en så stark tankeverksamhet att det till och från ger ångest,
Även om ångest är en väldigt obehaglig upplevelse, så är det absolut inget att förakta, utan snarare tvärtom.

Jag tycker det är otroligt viktigt att försöka analysera sin ångest, bryt ner det som utlöser ångest till sina beståndsdelar det gör att man får en bättre överblick och lättare att förstå varför man har ångest.
Det kan exempelvis vara något man ska äta som utlöser panikångest, analysera gärna produkten, för ofta om man bryter ut de olika delarna produkten består av inser man att den inte är så farlig. Däremot om man klarar av att äta något och börjar analysera det man äter under tiden, kommer man få ångest.

Många gånger insåg jag att jag inte skulle klara av att äta någonting, eftersom jag dygnet runt tänkte på mat, om jag inte stängde av under varje måltid. Visserligen var jag inget roligt sällskap, men för att klara av att äta, behövde jag stänga av totalt, för annars kom den nitiska analysen.

Ju mer man klarar av att äta, desto lättare blir det för varje gång, problemet är många ätstörda har uteslutit de flesta livsmedel, vilket gör vägen relativt lång att gå innan man vågar äta allt. Men ju mer man vågar prova, desto lättare blir det och mycket rädsla försvinner för de flesta livsmedel om man klarar av ett riktigt svårt livsmedel.
Tänk exempelvis att du vågar prova choklad, choklad är ofta en stark ångestutlösare, när du sedan ska prova att äta ljust bröd, kommer du tänka att du klarade faktiskt av att äta choklad och vad är lite ljust bröd i jämförelse med det?

Sen är det här bara exempel, för jag vet att alla har olika förbjudna livsmedel, jag hade tyckte exempelvis att banan var fruktansvärt ångestframkallande, men jag vågade äta vissa bröd redan från början.
Allt beror på hur långt sjukdomen har fått en att gå, hur starka manier och tvång man har utvecklat.

Jag äter allt nu, jag väljer hellre mer näringsrika produkter än de lättare, eftersom min kropp är i behov av en stor energimängd. För ett år sedan svälte jag mig själv och för varje vecka uteslöt jag nya livsmedel, problemet är att när man har varit sjuk riktigt länge finns det inte mycket man får äta. Om man äter något förbjudet, så gud förbjude att man behåller det, spy och träning är den ständiga lösningen. Idag skulle jag aldrig träna eller spy för att kompensera något jag ätit. Däremot är träning bra för att göra kroppen starkare, men man ska aldrig använda det som ett kompensatoriskt beteende.

Det jag vill säga är att det går att vända allt, jag har varit på den absoluta botten, men nu är jag här.
Jag vet att Ni har samma styrka som jag, glöm aldrig att man kan klara allt man tar sig för, bara man är förbannat envis.