några rader ångest
Panik, kvävande ångest och helt plötsligt är allt meningslöst, egentligen vill man bara springa en mil, sparka och slå i väggen för att återfå någon form av kontroll eller snarare ett försök till att känna något utanför.
Paniken sakta men säkert suger ut all positiv energi och får en att krypa ihop för man inte vill se längre, plötsligt är det någon som återigen försöker låsa in en i helvetet.
Allt liv runt omkring som man inte hör, den enda som ekar är det förbannade motståndet.
Den starka oviljan att gå en dag till, för världen är helt plötsligt inte lika vacker.
Människan är ensam i sin ångest, även om andra kan trösta och säga att allt ska bli bra, så står man fortfarande ensam.
Om man en gång har skapat ett liv fyllt med kaos, så kommer ångesten vara förmedlande brytpunkt, som en slags paus från när det mesta går framåt. Det är ett helvete och man vill bara helst av allt försvinna, men hur mycket man än flyr, så kommer ångesten fortfarande hålla din hand och springa med dig.
Idag har jag vandrat hand i hand med ångesten, han vill gå längre, fortsätta bara en lite bit till, men mina fötter gör ont och jag vet inte om jag orkar. Vi har gått flera mil tillsammans, räcker det inte nu?
Eller är det jag som håller fast vi något jag ser som tryggt efter år av otillräcklighet och saknad?
att ångesten tar över kan nog hända vem som helst .
Lär dej av det och se hur du kan göra nästa gång för att förhindra att detta händer igen.
ibland gör det oss starakare.
kä¨mpa på!
återfall är en del av processen. hur går det med schemat, följer du det fortfarande?
Usch hjärtat, när ångest knackar på dörren vill man bara att man kunde flytta till andra halvan av jordklotet för att han inte ska hitta en. Försök att inte se det som en steg tillbaka, utan bara ett hinder på vägen som du måste ta dig över.
De senaste veckorna har jag försökt tänka mer rationellt och låtsas att jag har ett samtal med ångesten (låter jättedumt men det fungerar faktiskt). Fråga honom (eller dig själv om du inte vill personifiera ångesten) vad han vill. Till exempel:
Å - Du är tjock, du måste gå ner
D - Nej det är jag inte, jag är för smal enligt bmi-skalan och jag måste snarare gå upp i vikt för min hälsas skull
Å - Ser du inte hur stora dina armar har blivit
D - Det är inget fel på dem, de är precis lika stora vilken normal person som helst om inte mindre
Å - Du kommer aldrig bli älskad om du är såhär tjock, ingen kommer att vilja vara med dig och du kommer inte få ett jobb med de där benen
D - Min familj och mina vänner skulle bry sig om jag vägde 100kg, de älskar mig oavsett storlek och kroppsfom. Jag är viktig och betydelsefull, den enda som inte gillar det är du och dig vill jag ändå inte ha här
Okej, blev superfånigt men hoppas du förstår vad jag menar ändå. Bryt ner allt ångesten säger, för det är aldrig något logiskt utan bara sjukdomen som vill dra ner dig igen. Du är starkare än så!
love <3
Ångesten och jag vandrar hand i hand idag vi med.. Jag lever på hoppet att det en dag ska ta slut.
Kämpa tjejen!!
KRAM
Du skriver så helvetes bra! även om det du skriver är helvetes dåligt..
Du skriver så helvetes bra! även om det du skriver är helvetes dåligt..
