forts ångest
Tänkte att jag skulle fortsätta på det jag började med igår, men aldrig fick chans att skriva klart.
Har Ni tänkt på att ofta när man tränger undan ångesten och problemen, så bearbetar man dem i sina drömmar istället?
För mig har det alltid varit ett effektivt sätt, eftersom jag alltför ofta väljer att bära med mig ångesten lite längre, istället för att en gång för alla ta tag i problemen.
Det är fascinerande att ångest kan ge så stark påverkan på en, även hur stark man är som person, så är man aldrig starkare än ångesten. Däremot kan man lära sig sätt att förebygga den, genom att känna till vad som utlöser ångesten.
Jag har valt att inte ha ångest, det handlar inte om något annat, än att jag just bestämde mig att jag inte vill dela allt i mitt liv med den förbannade energivampyren. Bara för att man bestämt sig, så betyder det inte heller att alltid helt plötsligt går som på räls och alla problem är som bortblåsta. Nej det är ett ständigt nötande, hela tiden ifrågasätta sig själv om varför man handlar på ett visst sätt i en viss situation.
För jag tror att om man varit med om saker som ingen människa borde behöva vara med om, men som i slutändan är en stark livserfarenhet. Så måste man lära sig att kunna välja livet istället för ångesten, det handlar om att ständigt göra aktiva val, annars förlorar man sig själv.
För mig har ångest flera gånger kunnat personifierats, vilket kanske är än svårare än anorexin, för det handlar om människor man ständigt möter eller människor som ständigt påminner om de som gav en ett förfall.
Men å andra sidan, när man väl lyckats ta sig upp för första trappsteget, handlar det bara om att inte vända sig om, utan att fortsätta ta steg för steg. Sen när man är tillräckligt högt upp, då kan man vända sig om, för då har man återfått balansen och kontrollen.
Vissa människor kommer alltid att göra en besviken eller skapa ångest, andra inte, oavsett är det viktigt att alltid utgå från sig själv. Att hela tiden vara medveten om vem man är och att det faktiskt är man själv som styr sitt eget liv.
För människor kommer ändå aldrig ändra sig till något som ständigt kan stå upp för en, ibland blir man själv kvar och då ska man klara det utan att falla in i missbruk eller destruktivt beteende.
Har Ni tänkt på att ofta när man tränger undan ångesten och problemen, så bearbetar man dem i sina drömmar istället?
För mig har det alltid varit ett effektivt sätt, eftersom jag alltför ofta väljer att bära med mig ångesten lite längre, istället för att en gång för alla ta tag i problemen.
Det är fascinerande att ångest kan ge så stark påverkan på en, även hur stark man är som person, så är man aldrig starkare än ångesten. Däremot kan man lära sig sätt att förebygga den, genom att känna till vad som utlöser ångesten.
Jag har valt att inte ha ångest, det handlar inte om något annat, än att jag just bestämde mig att jag inte vill dela allt i mitt liv med den förbannade energivampyren. Bara för att man bestämt sig, så betyder det inte heller att alltid helt plötsligt går som på räls och alla problem är som bortblåsta. Nej det är ett ständigt nötande, hela tiden ifrågasätta sig själv om varför man handlar på ett visst sätt i en viss situation.
För jag tror att om man varit med om saker som ingen människa borde behöva vara med om, men som i slutändan är en stark livserfarenhet. Så måste man lära sig att kunna välja livet istället för ångesten, det handlar om att ständigt göra aktiva val, annars förlorar man sig själv.
För mig har ångest flera gånger kunnat personifierats, vilket kanske är än svårare än anorexin, för det handlar om människor man ständigt möter eller människor som ständigt påminner om de som gav en ett förfall.
Men å andra sidan, när man väl lyckats ta sig upp för första trappsteget, handlar det bara om att inte vända sig om, utan att fortsätta ta steg för steg. Sen när man är tillräckligt högt upp, då kan man vända sig om, för då har man återfått balansen och kontrollen.
Vissa människor kommer alltid att göra en besviken eller skapa ångest, andra inte, oavsett är det viktigt att alltid utgå från sig själv. Att hela tiden vara medveten om vem man är och att det faktiskt är man själv som styr sitt eget liv.
För människor kommer ändå aldrig ändra sig till något som ständigt kan stå upp för en, ibland blir man själv kvar och då ska man klara det utan att falla in i missbruk eller destruktivt beteende.
Kommentarer
Postat av: anonym
hej! går också på mando och har ett matschema som känns omöjligt. känns som att jag aldrig kommer att kunna följa det. anorexin är för stark... -men du menar alltså att om man ändå ger 100% och VERKLIGEN SATSAR STENHÅRT så vänder det?
Postat av: Lena
du har så hemskt rätt såååå... du är stark.. kram
Trackback