vikt, träning och kaos
Jag ser att revbenen fortfarande lyser i genom på ryggen, kanske för att jag tappat i vikt under kanske en månads tid. Är det värt det? Tror inte det, jag känner ändå att den enda som kan hjälpa mig är jag själv. Jag tror på träningen, jag vet att jag mådde bra förut, när jag fortfarande kunde bygga muskler, för jag är fanimej en jävel på att bygga muskler, även om jag inte kunde se det riktigt själv. Sen vill jag absolut inte bli ett hälsofreak som tränar och äter enligt GI-metoden varje dag. Jag vill hitta en balans. För oavsett hur fucking jävla dåligt det går för mig, som det gjort den senaste tiden, så ska jag inte vara mer på mando, eftersom det är en såpass sjuk miljö. Själv känner jag mig utelämnad, eftersom det jag får veta om jag inte går upp i vikt till på onsdag är att jag ska få tillbaka näringsdryckerna. Hjälpsamt, nu känns det genast bättre. Man ska ALDRIG förlita sig på andra, man står alltid själv i grund och botten, oavsett hur många vänner man har runt omkring sig.
Jag måste tydligen äta alla mål hemma och jag och min bästi skulle äta middag tillsammans, men får väl åka till henne efter, känns lagom schysst, men men :( Jag blir bara så jävla förbannad när man är relativt nedbruten så ska man ändå stå på egna ben, jag har alltid stått på egna ben. Jag har kämpat mig ur massa skit, även om jag fått stöd ifrån familj och vänner, så är det jag som byggt upp mitt psyke igen, stått upp för mig själv i en osäker cirkel.
Nej jag ska börja träna, nästa vecka, funkar inte det, ja då byte rjag väl miljö, flyttar utomlands eller vad som helst, folk säger kanske att det är en flykt, men kanske är det min räddning?
japp! :)
Jag vet inte, varken ser eller känns som om att jag har tappat. Känner mig så trängd, instängd, av allt just nu och det ger mig panik. Kan vi inte fly någonstans tillsammans :(
Du är för fantastiskt och bra för att må såhär, du borde få vara minst lika lycklig som alla andra. Jag önskar att det fanns något jag kan göra eller säga.
PUSS
Att vara ett hälsofreak är definitivt inte kul det heller, jag har haft ortorexi och den är minst lika kontrollerande som anorexin; till slut kunde jag bara äta grönsaker, quorn och lättkesella och tränade hela tiden. Kämpa på med att bli frisk, för du är värd att må bra!
Jag hoppas att du blir bra. sköt om dig. kram
Om du flyttar utomlands, då följer jag med.
Men gör inte det.. jag vill lova dig ett gott liv först.
Jag vet att vi kan.. vi måste bara övervinna räddslan. När vi nått och gått över den tröskeln, tänk så mycket lättare allt kommer bli.
Men jag vet hur lockande flykten är.. men vi måste fortsätta kämpa, vi har ingen annan utväg.
absolut, bloggen är jätteviktig just för att ventilera. släppa ut ångest, frustration, glädje på "papper". men det är mycket annat jag behöver få ut också som jag inte kan skriva på bloggen. och just nu är det viktigare att jag fokuserar på det. jag kommer dock fortsätta att följa er underbara starka bloggare! och håller tummarna för att ni alla är friska nästa år. stor kram!!!
