conversion

Tack för alla fina kommentarer, tror Ni har rätt om att det är en svacka!

Igår hoppas jag in på jobbet efter träning, så jag åt verkligen uselt den dagen, mindre bra, för jag kände mig hungrig men höll på att få panik när jag skulle äta smörgås sen på kvällen.. Fan dumma tankar.. Idag har gott bättre, har precis ätit två smörgåsar med smör och marmelad och kaffe med mjölk, sjukt bra jobbat av mig..

Det är sjukt att man måste vara så noga med att följa allt för att inte falla tillbaka i några dåliga mönster.. Men om man inte gör det så får sjukdomen spelrum återigen. Bara förbannat tröttsamt.

Imorgon ska jag till Mando kl 12, känns ok, lite oro, framförallt över vikten.. Jag nojjar över att jag har gått upp i vikt, så är tankarna starkare nu än vad det var förut?
Jag kan bara gissa att de är det, eftersom alltför ofta de senaste dagarna har tankarna fått mig att gå in i mig själv och distansera mig till omgivningen..

Funderar på att dra in till stan och ta en promenad med en kär gammal vän, om hon hinner :)

Är det en evig kamp eller kommer det försvinna helt?
Jag saknar sjukdomen samtidigt som jag inte orkar köra ett varv till i det där jävla självhatsträsket.. Det är endast ohållbart och kan inte ge någonting annat än att man förlorar människor man älskar.
Tror faktiskt inte att någon av de jag känner orkar med det igen..
Så jag antar att det är ett orimligt och ohållbart alternativ.

Nästa vecka ska vi iaf åka i väg och fira midsommar, så det blir mys hoppas jag :)