conversion

Fick en fråga om det är normalt att må dåligt i början av behandlingen, även då man äter mer.

Absolut, att börja att efter svält (som är det jag kan relatera till) är otroligt påfrestande.
Dels för att kroppen så smått börjar fungera igen, genom att förbränningen sätts igång. Sen är det givetvis en otrolig ångest som är förknippad med maten.

Tänk såhär det finns en anledning till att man valt att svälta, även den minsta näring man gav kroppen  resulterade i en lätt ångest och behövde oftas motas bort genom träning.
Det är fullt normalt att känna att det är otroligt tungt, jag tyckte att det var så påfrestande, att jag i princip sov rakt i genom hela sommaren, stressen och ångesten var så påfrestande att det enda jag kunde göra var att sova. Hela kroppen var slutkörd och det är även en stor ångestutlösare, inget att vara rädd för eftersom det går över.

För varje dag som man klarar av kommer ångesten lätta lite, även om man inte märker det.
Utan jag mådde i princip skit i kanske åtta månader, men ångesten efter åtta månader var inte lika helvetisk som den ångesten jag hade de första dagarna. Ju mer näring kroppen får, desto bättre kommer den att fungera, vilket kommer göra att hjärnan successivt börjar att fungera även det.

Ta det bara lugnt och håll ut, det kommer gå lättare, snart kommer du våga släppa taget och då kommer det kännas än lättare. Tillåt dig att må dåligt och erkänn att du är sjuk, men använd inte sjukdomen som ett sätt att förklara ett sjukligt och dåligt beteende. För man är starkare än sjukdomen och den ska aldrig få berättiga ett självdestruktivt beteende helt.