conversion

Hemma från Belgrad, kom hem i fredags men har haft fullt upp och haft sjukt mycket ångest och känt mig stressad.
Tur att jag har värda människor runt omkring mig som hjälper mig och stöttar mig.

Jag har haft mycket ångest som jag tryckt undan och som i sin tur har projicerats på tankar kring maten, skulle inte säga att jag fått ett återfall men om jag inte hade tänkt efter så hade det verkligen kunnat byggas upp spärrar igen.

Känner mig osäker på vikten, har rört på mig mycket och inte alls ätit tillräckligt, det troligaste är att jag har gått ner. Men de negativa tankarna skapar en otrolig rädsla, vad händer om jag stått still? Eller än värre gått upp i vikt?

Jag vet att jag behöver mycket näring och energi för att hålla en vikt, då jag inte ens tränar eller tar promenader. Men ändå ska tankarna börja bråka, intressant hur känslig man är fortfarande.

Hursomhelst så känns det inte som kroppen är i balans, känner mig mer frusen och tycker att vissa revbenen syns mer än annars bland annat. Så har jag gått ner i vikt, så betyder det att jag verkligen är på rätt vikt eftersom jag känner mig smalare nu, förut när jag gick ner så kände jag mig mycket större.

Har i alla fall gått och köpt godis och ska spana Beck och mums, behöver det, både energimässigt och för att verkligen vara säker på att spärrarna inte kommer tillbaka.

Igårkväll träffa jag människor som jag både värderar och älskar högt och vi gick ut och dansade och hade det trevligt. Det var riktigt skönt, kände att mycka anspänningar släppte och nu är jag på hemmaplan, så då kommer jag fortare in i rutinerna igen.

Hur mår Ni?
Hur går det för Er?

Jag är ledsen att jag inte uppdatera bloggen nästan alls där nere, men det känns så oseriöst att inte kunna skriva med hela alfabetet.