conversion

Funderar på att börja skriva igen men jag har en stark känsla av att de flesta av Er som förut läste har slutat för länge, länge sen.

Nu har jag varit friskskriven i ca 2 månader, allt rullar väl på egentligen, det är upp och ner som för vem som helst, det som skiljer mig ifrån andra är att mina dåliga dagar ger sig uttryck i att jag känner mig tjock.

Jag har fortfarande otroligt svårt för att folk säger att jag nu ser ut att må bra, för under flera år har de orden endst betytt att jag är tjock. Lite komplicerat är det väl ändå kanske.

Jag äter bra varje dag, tränar sunt, som vem som helst och oftast mår jag faktiskt väldigt bra.

Sen ska jag inte ljuga och låtsas att allt är fantastiskt, jag får fortfarande längtan efter att bli "smal", svälta, överträna o s v. Bli den lilla människan som alla kläder sitter så stort på, vara den som ständigt är svag och fryser, även om jag förstår att det är bara helt skeva tankar. För det komiska är att jag oftast är en väldigt stark och bestämd person som varken låter mig själv eller någon annan ta skit för den delen heller.

Just idag är jag sjuk, igår mådde jag dåligt på jobbet och idag kändes det inte bättre, snarare tvärtom, men hoppas starkt på att kunna gå tillbaka imorgon, jag är ingen sitta hemma person.

Jag såg en fråga om hur man ska hålla sig ifrån återfall, om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning. Det som gör att jag ofta skärper mig när det börjar luta åt fel håll, är dels att min familj ifrågasätter vad jag äter o s v och jag själv känner en panik inför att svälta och överträna.
Det är som att mycket för mig har blivit omvänt, förut vägde jag mig så fort jag fick chansen nu mår jag dåligt jag bara ser en våg. Jag får panik av bars (typ atkins, naturdiet) och lättprodukter. Samtidigt vet jag att det är en hårfin kant till att jag går tillbaka till gamla mönster.

Fick din syster någon behandling? Isf vilken?
Jag ska fundera ordentligt och se om jag kan komma med någon hjälp.