förbränningsökande tabletter när man blivit friskförklarad ifrån anorexi?
Man sitter ständigt i en situation där man ska välja vad som är rätt och fel. Är det rätt att tjuvröka om man redan slut?
Är det rätt att köpa förbränningsökande tabletter när man blivit friskförklarad ifrån anorexi?
Finns säkert svar som talar både för och emot, men hur ska man egentligen agera själv?
Jag sitter med ångest över min kropp, kanske gamla minnen med andra vårar som kommer tillbaka. Samtidigt så får jag ångest av när jag försöker göra något åt det. På samma sätt får jag ångest när jag röker fast jag sagt att jag slutat och själva anledningen till att jag röker är att jag har ångest.
Har inte skrivit här på evigheter, tror att det skulle vara bra för mig att börja igen.
Det ständiga känslan av att vara misslyckad, oavsett hur man än vrider och vänder på det.
Jag hamnar i bråk, får panikattacker och gråter hysteriskt. Den stunden det känns bättre är då jag är med människor som står mig nära eller när jag kör slut på mig på gymmet.
Vilket jävla dilemma, stackars mig, finns säkert ingen annan som mår sämre.
Hatar när jag får ångest över sån här meningslös skit, jag vill hjälpa andra, inte bli hjälpt själv.
Ska ta en cigg nu och fundera lite, kanske blir det bättre?
Är det rätt att köpa förbränningsökande tabletter när man blivit friskförklarad ifrån anorexi?
Finns säkert svar som talar både för och emot, men hur ska man egentligen agera själv?
Jag sitter med ångest över min kropp, kanske gamla minnen med andra vårar som kommer tillbaka. Samtidigt så får jag ångest av när jag försöker göra något åt det. På samma sätt får jag ångest när jag röker fast jag sagt att jag slutat och själva anledningen till att jag röker är att jag har ångest.
Har inte skrivit här på evigheter, tror att det skulle vara bra för mig att börja igen.
Det ständiga känslan av att vara misslyckad, oavsett hur man än vrider och vänder på det.
Jag hamnar i bråk, får panikattacker och gråter hysteriskt. Den stunden det känns bättre är då jag är med människor som står mig nära eller när jag kör slut på mig på gymmet.
Vilket jävla dilemma, stackars mig, finns säkert ingen annan som mår sämre.
Hatar när jag får ångest över sån här meningslös skit, jag vill hjälpa andra, inte bli hjälpt själv.
Ska ta en cigg nu och fundera lite, kanske blir det bättre?
Kommentarer
Postat av: Grace
Kul att du är tillbaka. Mindre kul att du mår dåligt. Jag tycker inte att du ska köpa förbränningsökande tabletter.. Försök låta bli! Du klarar dig utan dem. Kramar <3
Postat av: Lena
va roligt att se att du börjat o blogga igen.. Hoppas att du kämpar på .. o du, du är värd allt bra.. kram
Trackback
