det positiva i december
Nu har Jessi kommit hem<3 Ni kan inte ana hur glad jag är, det är nog decembers höjdpunkt, även om det bara är 1 december idag :)
Jag ska åka ut till Farsta och träffa henne vid klockan tre, så hoppas verkligen jag kan dra någon gång efter lunch :)
Känner mig väldigt nervös hela tiden, vilket är totalt ovärt. Men jag tror att det beror på att allt är så påfrestande och stressande. Jag försöker verkligen se framåt och våga satsa, eller släppa taget rättare sagt. Men hela tiden när jag försöker, ser jag på mig själv och ser bara en väldigt tjock person och då låser det sig, vilket är självklart.
Jag är trött på alla låsningar, men jag är fortfarande så otroligt förvirrad och omotiverad, som att ingenting kan betyda någonting. Som att jag aldrig kommer kunna se på mig själv positivt, det är en konstant jävla rädsla.
Jag ser fram emot saker, men jag kan inte se fram emot saker som inkluderar en viktuppgång.
Varför ska jag göra det så förbannat svårt för mig själv?
Det är hemskt när man känner sig omotiverad och bara mår dåligt. Men jag tror på dig, och jag tror att det här är en svacka innan du tar nästa rejäla kliv framåt. Så har det nämligen varit inför vartenda större kliv för mig.
Tänkte pigga upp dig lite med en blogaward för att du är så klok och modig!
Kika in hos mig så får du se :)
KRAM
jaa, det är konstigt egentligen. man kan känna sig så mycket lättare för stunden bara man får skrika. borde nog gå ut och göra det nånd dag (; ta hand om dig också och kämpa på, även fast det känns tungt! KRAMAR <3
