beroende
Anledningen till att jag sitter hemma är för att jag måste (enligt min familj och behandlare), eftersom jag inte äter som jag ska om jag är ute. För om jag är ute går jag promenader och på sin höjd tar en cola light eller en kopp grönt te. Jag faller alldelse för lätt tillbaka i gamla mönster. Jag går på samma gator som innan och nu under behandlingen. Gator som jag avverkat i snabb takt för att ångesten varit för stark. En ständig jakt på perfektion, ingen mat, mat är för mig överflödigt, hur ska jag då kunna sitta och äta på alla de platser jag tidigare endast har bränt kalorier? Det är ett ständigt kaos, jag tror inte att jag kommer bli frisk, jag är för beroende.
Dessutom är paniken starkare och starkare, jag vill inte gå upp i vikt eftersom jag redan är så tjock. Varför kan jag inte få vara smal som andra?
Det är fruktansvärt att ständigt förakta sig själv och ständigt känna ett hat överskölja en när någon vill att man ska äta något man för allt i världen inte vill ha.
Jag önskar att jag hade styrkan att sluta kontrollera allt, ge upp, istället kämpar jag emot, en patetisk och meningslös kamp.
Hela jävla livet är juh förfan en ständig kamp för mig!
Det kommer inte gå, jag har redan panik inför imorgon. Fan!
Dessutom är paniken starkare och starkare, jag vill inte gå upp i vikt eftersom jag redan är så tjock. Varför kan jag inte få vara smal som andra?
Det är fruktansvärt att ständigt förakta sig själv och ständigt känna ett hat överskölja en när någon vill att man ska äta något man för allt i världen inte vill ha.
Jag önskar att jag hade styrkan att sluta kontrollera allt, ge upp, istället kämpar jag emot, en patetisk och meningslös kamp.
Hela jävla livet är juh förfan en ständig kamp för mig!
Det kommer inte gå, jag har redan panik inför imorgon. Fan!
fängelse
Har inte kunnat skriva, eftersom en av våra datorer gett upp :(
Well helg och söndag idag, livet är skit ja. Inget händer, för jag får inte gå ut och göra saker eftersom jag inte "tar ansvar" och äter mina måltider.
Folk säger att anorexin är som att leva i ett fängelse, men vet ni vad?
Jag tycker att jag lever i ett jävla fängelse nu, får inte göra någonting, sitter som en äcklig elefant i bur och blir mat konstant.
Jag står inte ut att med se ut såhär. Jag hatar allt fett, hur fan ska jag klara det här?
Alla andra är så smala, varför kan inte jag också få vara det?
Saker jag blir glad över har legat på is den här helgen.
Det enda jag ser fram emot nu är att Jessi kommer hem imorgon <3 Ska bli så sjukt kul!
Jag hoppade över frukosten i fredags och vägrar mina näringsdrycker, jag ska juh ändå bara ha dom tills jag väger 56 kg och jag borde typ va där vilken dag som helst känns det som!
Well helg och söndag idag, livet är skit ja. Inget händer, för jag får inte gå ut och göra saker eftersom jag inte "tar ansvar" och äter mina måltider.
Folk säger att anorexin är som att leva i ett fängelse, men vet ni vad?
Jag tycker att jag lever i ett jävla fängelse nu, får inte göra någonting, sitter som en äcklig elefant i bur och blir mat konstant.
Jag står inte ut att med se ut såhär. Jag hatar allt fett, hur fan ska jag klara det här?
Alla andra är så smala, varför kan inte jag också få vara det?
Saker jag blir glad över har legat på is den här helgen.
Det enda jag ser fram emot nu är att Jessi kommer hem imorgon <3 Ska bli så sjukt kul!
Jag hoppade över frukosten i fredags och vägrar mina näringsdrycker, jag ska juh ändå bara ha dom tills jag väger 56 kg och jag borde typ va där vilken dag som helst känns det som!
ångesten
Idag är en dålig dag, extremt mycket ångest, mer än igår. Kvävande rent utav.
Känns så fruktansvärt tragiskt och bara sitta och gråta för att allt är så skit, men vad ska man göra?
Jag undrar hur jag ska orka?
Kommer jag orka?
Jag känner mig konstant uppstressad, nervös och kanske mest av allt jävligt rädd.
Funderar på att ta en tid helg imorgon, behöver sova och träffa kompisar. Men å andra sidan kanske jag rycker upp mig imorgon, tiden får helt enkelt visa det.
Jag vill mest av allt få vara i fred med min sjuka sida, jag vill inte vara omgiven av människor dygnet runt och äta hela tiden. Det suger, speicellt idag, för idag är sådan dag jag varken vill eller tror att jag kommer bli frisk.
Jag måste rycka upp mig, men hur?
Dagens positiva/glädjeämne:
Hängde med Sofia<3 Vi gick runt på stan och jag klappade på hennes fina päls haha ;)
Känns så fruktansvärt tragiskt och bara sitta och gråta för att allt är så skit, men vad ska man göra?
Jag undrar hur jag ska orka?
Kommer jag orka?
Jag känner mig konstant uppstressad, nervös och kanske mest av allt jävligt rädd.
Funderar på att ta en tid helg imorgon, behöver sova och träffa kompisar. Men å andra sidan kanske jag rycker upp mig imorgon, tiden får helt enkelt visa det.
Jag vill mest av allt få vara i fred med min sjuka sida, jag vill inte vara omgiven av människor dygnet runt och äta hela tiden. Det suger, speicellt idag, för idag är sådan dag jag varken vill eller tror att jag kommer bli frisk.
Jag måste rycka upp mig, men hur?
Dagens positiva/glädjeämne:
Hängde med Sofia<3 Vi gick runt på stan och jag klappade på hennes fina päls haha ;)
belöningsschema
Jag har på mitt belöningsschema att jag ska skriva ner saker som gjort mig glad varje dag och idag finns det faktiskt flera saker.
-Träffat Catrin, Angie, Ida och bror
-Jag har fått fina kommentarer ifrån er, STORT TACK!
-Jag har fått världens finaste mail ifrån Charlie, hur snäll kan man vara?
Så nu fick jag le lite :)
Även om ångest ständigt är med mig och maten fortfarande går dåligt, så känns det skönt att få le ärligt, om så för en minut!
Föresten har mina händer börjat bli blå igen och i morse när jag skulle hälla upp mjölk fick jag sådana där förbannade skakningar i händerna, jag hatar det. Det är fruktansvärt och jävligt pinsamt :(
one more thing
Måste bara säga en till sak, det är faktiskt så att jag sa att jag tyckte det kändes skit när folk blir obekväma av mina låsningar. jag vill för allt i världen inte förstöra för alla andra. jag trodde att mitt budskap uppfattades.
jag hatar det här och jag är absolut ingen jävla pro ana brud.
fan känner mig riktigt ledsen över att jag är ärlig här och får hånfulla kommentarer.
jag bryr mig mer om andra, än om mig själv.
jag lever i ett jävla helvete, men jag vet att alla andra här lever i samma helvete och därför vill jag inte dra ner do mer. när jag sen får en låsning, mår jag skit över att det påverkar andra. men det är efter jag kommer på det, eftersom den här jävla sjukdomen isolerar en och gör fruktansvärt självcentrerad.
föresten angående lycka anorektiker, man blir ALDRIG en lyckad anorektiker, man är ständigt misslyckad och ful!
jag hatar det här och jag är absolut ingen jävla pro ana brud.
fan känner mig riktigt ledsen över att jag är ärlig här och får hånfulla kommentarer.
jag bryr mig mer om andra, än om mig själv.
jag lever i ett jävla helvete, men jag vet att alla andra här lever i samma helvete och därför vill jag inte dra ner do mer. när jag sen får en låsning, mår jag skit över att det påverkar andra. men det är efter jag kommer på det, eftersom den här jävla sjukdomen isolerar en och gör fruktansvärt självcentrerad.
föresten angående lycka anorektiker, man blir ALDRIG en lyckad anorektiker, man är ständigt misslyckad och ful!
FÖRLÅT
Jag måste göra en sak klar för Er som läser min blogg.
Jag fick nämligen en anonym kommentar om att jag verkade tro att jag var en lyckad anorektiker när jag missade mål och att jag kände mig bättre än andra som åt.
NEJ, absolut inte, jag blir helt förtvivlad. Det var verkligen inte så jag menade, det är jag som avundsjuk på att dom orkar kämpa och att jag är så jävla svag. För mig är det många som är förebilder på mando, som jag vet kämpar järnet och har det skittufft, men ändå tvingar sig att äta. Jag är patetisk som istället flyr, jag hatar mig själv för det varje dag.
Jag har fått höra av några att dom var avundsjuka på att jag får chans att fly, det gör mig bara mer förvirrad. För det är fel. jag är inte lyckad på nåt sätt. jävla skit!
Det finns många som säkerligen mår betydligt sämre än mig, men är starkare.
Jag menade absolut inte så, jag känner mig jätte ledsen över att det har kunnat uppfattas så.
Ja, jag ska tänka över det jag skriver, ofta skriver jag bara av mig mina tankar och ångest utan att reflektera över hur jag skriver det.
FÖRLÅT!
Snälla alla som tagit illa upp, det är inte så jag menar, Ni är förebilder, det är jag som är svag för i helvete, typiskt mig att vara så klantig!
Jag hoppas verkligen ingen mer har tagit illa upp.
Jag ska verkligen tänka på det jag skriver, för nu har jag uppfattats tvärtemot det jag har skrivit.
Jag är inte lyckad på nåt sätt och jag känner inte nöjd med mig själv, det snarare så att jag kvävs av min ångest.
Hoppas mitt budskap gick fram nu iaf!
Jag fick nämligen en anonym kommentar om att jag verkade tro att jag var en lyckad anorektiker när jag missade mål och att jag kände mig bättre än andra som åt.
NEJ, absolut inte, jag blir helt förtvivlad. Det var verkligen inte så jag menade, det är jag som avundsjuk på att dom orkar kämpa och att jag är så jävla svag. För mig är det många som är förebilder på mando, som jag vet kämpar järnet och har det skittufft, men ändå tvingar sig att äta. Jag är patetisk som istället flyr, jag hatar mig själv för det varje dag.
Jag har fått höra av några att dom var avundsjuka på att jag får chans att fly, det gör mig bara mer förvirrad. För det är fel. jag är inte lyckad på nåt sätt. jävla skit!
Det finns många som säkerligen mår betydligt sämre än mig, men är starkare.
Jag menade absolut inte så, jag känner mig jätte ledsen över att det har kunnat uppfattas så.
Ja, jag ska tänka över det jag skriver, ofta skriver jag bara av mig mina tankar och ångest utan att reflektera över hur jag skriver det.
FÖRLÅT!
Snälla alla som tagit illa upp, det är inte så jag menar, Ni är förebilder, det är jag som är svag för i helvete, typiskt mig att vara så klantig!
Jag hoppas verkligen ingen mer har tagit illa upp.
Jag ska verkligen tänka på det jag skriver, för nu har jag uppfattats tvärtemot det jag har skrivit.
Jag är inte lyckad på nåt sätt och jag känner inte nöjd med mig själv, det snarare så att jag kvävs av min ångest.
Hoppas mitt budskap gick fram nu iaf!
mellis?!
Dumma liv, massa ångest, det mesta som kommer ur min mun just nu är anorexin och jag märker att folk blir ganska obekväma. FAN!
Men jag är inte sjuk eller hur, nej så är det inte, jag vill bara inte äta för jag är redan så tjock, ja så är det.
Knäppa jävla liv!
Idag drack jag min näringsdryck och har ätit alla mål, med måttligt fusk.
Höll på att få riktigt mycket panik, klarade inte ta den på frukosten, efter kändes som att en osynlig hand försökte strypa mig.
Varför är det såhär?
Näringsdrycken fick jag i mig återigen för att min empati för vissa är så starkt hos mig att jag inte kan låta något annat ta över.
Alternativen på mellanmålen ska vara ungefär likvärdiga, men jag har 2 mellanmål på 3mellis som det skiljer 140 kcal, även om jag gör det lättaste alternativen av båda. Tror ni att jag vågar ta det större? NEJ!
Förut hade jag dagar, men nu får jag välja själv och då blir det skitsvårt!
För alla andra verkar det gå så bra och jag är bara tjock och misserabel typ.
Så förbannat orättvist, men om jag skulle va lika smal som alla andra skulle jag också våga kämpa och äta allt.
Tyvärr så är jag inte byggd så, oavsett vad alla säger, så är det faktiskt JAG som lever i min kropp och det är ett rent helvete.
Jag vet inte om jag orkar, det är så mycket panik just nu.
Jag tror fan att jag tycker synd om mig själv!
Men jag är inte sjuk eller hur, nej så är det inte, jag vill bara inte äta för jag är redan så tjock, ja så är det.
Knäppa jävla liv!
Idag drack jag min näringsdryck och har ätit alla mål, med måttligt fusk.
Höll på att få riktigt mycket panik, klarade inte ta den på frukosten, efter kändes som att en osynlig hand försökte strypa mig.
Varför är det såhär?
Näringsdrycken fick jag i mig återigen för att min empati för vissa är så starkt hos mig att jag inte kan låta något annat ta över.
Alternativen på mellanmålen ska vara ungefär likvärdiga, men jag har 2 mellanmål på 3mellis som det skiljer 140 kcal, även om jag gör det lättaste alternativen av båda. Tror ni att jag vågar ta det större? NEJ!
Förut hade jag dagar, men nu får jag välja själv och då blir det skitsvårt!
För alla andra verkar det gå så bra och jag är bara tjock och misserabel typ.
Så förbannat orättvist, men om jag skulle va lika smal som alla andra skulle jag också våga kämpa och äta allt.
Tyvärr så är jag inte byggd så, oavsett vad alla säger, så är det faktiskt JAG som lever i min kropp och det är ett rent helvete.
Jag vet inte om jag orkar, det är så mycket panik just nu.
Jag tror fan att jag tycker synd om mig själv!
förvirrad
Igår hände jag första med Anna<3 på söder och pratade skit och drack te :)
Sen mötte jag upp Sofie<3 och drog på sushijakt och tillslut tog vi oss hem till Ida :) Så drack vi skumpa och åt sushi och sen blev det balkanmusik på mosebacke mycket spännande och trevlig kväll :)
Maten går väl som alltid just nu, missat näringsdryckerna och igår försvann 3mellis, kvällsmellis och middagen blev för liten.. idag har jag ätit allt (utan näringsdrycken såklart) med det klassiska fusket. Känner mig bara trött och vill sova bort den här snöstormen och vakna om några dagar och ta nya tag.
har läst ut sista stig larsson boken :( tråkigt, men jävlar vilka fantastiska böcker :)
i veckan ska jag träffa angie, ida och johanna. förhoppningsvis sofie im också innan hennes tåg :)
Sen mötte jag upp Sofie<3 och drog på sushijakt och tillslut tog vi oss hem till Ida :) Så drack vi skumpa och åt sushi och sen blev det balkanmusik på mosebacke mycket spännande och trevlig kväll :)
Maten går väl som alltid just nu, missat näringsdryckerna och igår försvann 3mellis, kvällsmellis och middagen blev för liten.. idag har jag ätit allt (utan näringsdrycken såklart) med det klassiska fusket. Känner mig bara trött och vill sova bort den här snöstormen och vakna om några dagar och ta nya tag.
har läst ut sista stig larsson boken :( tråkigt, men jävlar vilka fantastiska böcker :)
i veckan ska jag träffa angie, ida och johanna. förhoppningsvis sofie im också innan hennes tåg :)
matschemat
Fullt upp igår med mando, stan med rebecca och sen lite andra saker.
Hann inte skriva, å andra sidan skriver jag bara helt depp nu.
Försöker motivera mig själv, men på något sätt känner jag mig som en person som ska börja banta, som alltid sätter upp ett datum, ni vet? jag känner mig likadant, fast tvärtom, imorgon ska jag börja följa matschemat och tillåta mig sakta med säkert öka i vikt. En otroligt förvirrelse..
Har haft väldigt mycket panik dom senaste dagarna som sagt, jag orkar inte ha det, det är totalt värdelös men just nu gör all måltider mig panikfylld. Jag vet inte hur jag ska mota bort det.
Ska träffa lite vänner idag och sen ikväll blir det sushi och skumpa hos Ida, med Sofie :)
Vi kanske ska gå ut, men jag får se om jag klarar det, dessutom är det SNÖ!
Orkar inte få flera blodsockerfall, då jag tror att jag håller på att dö, så jag ska nog ta det lugnt med drickandet. Även fast jag brukar göra det, men det blir för mycket för mig.
Vad ska ni göra idag?
Hann inte skriva, å andra sidan skriver jag bara helt depp nu.
Försöker motivera mig själv, men på något sätt känner jag mig som en person som ska börja banta, som alltid sätter upp ett datum, ni vet? jag känner mig likadant, fast tvärtom, imorgon ska jag börja följa matschemat och tillåta mig sakta med säkert öka i vikt. En otroligt förvirrelse..
Har haft väldigt mycket panik dom senaste dagarna som sagt, jag orkar inte ha det, det är totalt värdelös men just nu gör all måltider mig panikfylld. Jag vet inte hur jag ska mota bort det.
Ska träffa lite vänner idag och sen ikväll blir det sushi och skumpa hos Ida, med Sofie :)
Vi kanske ska gå ut, men jag får se om jag klarar det, dessutom är det SNÖ!
Orkar inte få flera blodsockerfall, då jag tror att jag håller på att dö, så jag ska nog ta det lugnt med drickandet. Även fast jag brukar göra det, men det blir för mycket för mig.
Vad ska ni göra idag?
You're faking it well, but it shows
"I say no" med Anna Terinheim, passar perfekt för den här dagen, det är som att låten är om mig i den sinnestämning och förvirrelse jag befinner mig i. Jag sitter här och avskärmar mig och försöker fly, men vissa släpper inte taget, vänner är fantastiskt.
Lately you've been bothered by your friends
We will disturb you, to make you talk again
Try to find the other side of you
The things you hide, what you don't say
We say no, oh no
We won't let you slip inbetween
We say no, oh no
We won't let you squeeze right through
Give you second chances easily
We wait for answers, for hours and years
But the sadness in your eyes won't go away
It becomes you, in a strange kind of way
I wonder where you come from
Who you've been
What you gain, if you win
But my guess is right you break like glass
And I wonder where, your god was then
I say no, oh no
I won't let you slip inbetween
I say no, oh no
I won't let you squeeze right through
Oh how sweet a girl like you can be
When she tries
You're changing skin like I change clothes
You're faking it well, but it shows
You say: lately I've been bothered by my friends
They need foregiveness
I need therapy, they say
Better lock up well before they come
With their prayers, and loaded guns
Better lock up well before they come
More than ten years to ignore, what they here for
We say no, oh no
We won't let you slip inbetween
We say no, oh no
We won't let you squeeze right through
We say no, no no no
Since you fall from every throne
panikhelvete
Jag har inte fått mycket sagt på bloggen de här senaste dagarna, men all motivation är som bortblåst.
Jag står och slår på mig själv konstant, även om en del av mig vet om det (som jag alltid har gjort) så tycker jag att det är rätt, för jag får inte väga normalt, jag får inte se normal ut. Jag passar inte i det och någon stans måste jag passa in.
Det är en otrolig konflikt som pågår och jag känner mig svag, tur är att jag har otroliga människor som stöttar mig, min familj och Catrini<3 är bäst. Fan jag skulle inte klara ett skit på egen hand, inte nu.
Det går kaos och jag får i mig på tok för lite, även om det inte är lite för mig, snarare tvärtom, så vet jag att jag ligger väldigt mycket under det jag ska äta. Jag vet inte att juh mer jag går ner i vikt, desto värre blir ångesten och paniken, ändå kan jag inte förmå att stanna upp. Jag vet inte hur jag ska göra.
Anorexi är som en jävla drog och jag hatar att vara beroende, det ger sånna hemska kickar, inte naturligt, men man mår fantastiskt. Men nu börjar paniken komma allt oftare och i morse slog mitt hjärta så fort att paniken växta såpass att flykbeteendet började att kicka in.
Jag måste hjälpa mig själv, men hur ska jag göra det?
Jag är förbannat otillräcklig just nu och det är inte okej.
Helvete:(
vägran
Orkade inte skriva igår, jävla kaos. Är i den fasen att jag får ryck av matvägran, mycket givande.
Krockade igår också, känns lite i nacken, allt känns så fantastiskt DÅLIGT.
Jag tänker fly idag, har planerat min flykt redan, men ska hinna ha ett möte innan så jag får väl smita ut någon annan stans.
Hur går det för er?
Jag spyr på allt, har jävligt mycket panik och är tjockats i stan kort sagt.
Krockade igår också, känns lite i nacken, allt känns så fantastiskt DÅLIGT.
Jag tänker fly idag, har planerat min flykt redan, men ska hinna ha ett möte innan så jag får väl smita ut någon annan stans.
Hur går det för er?
Jag spyr på allt, har jävligt mycket panik och är tjockats i stan kort sagt.
dagligt kaos
Jag blir så glad när jag läser Era kommentarer, det värmer att Ni<3 lägger ner tid på mig.
Jag fortsätter min era av kaos, det går kort sagt inte bra nu.
Däremot måste jag erkänna att jag har begått ett otroligt misstag genom att jag delat med mig av allt det dåliga, vilket självfallet inte gäller bloggen. Men jag har pratat med några jag bryr mig om på Mando, jag har inte tänkt på att mina ord påverkar andra, utan jag har på något konstigt sätt glömt att vi är i behandlingen tillsammans och inte enbart vänner.
Herregud hur dum får jag vara?
Här sitter jag och ifrågasätter andras klumpighet, när jag själv är en riktig praktklant.
Vad tänkte jag med? Folk som är sjuka blir självklart avundsjuka, hur absurt det än kan låta, så är det faktiskt så. Man vill själva vara "bäst" i sjukdomen, medan de "tvingas" äta alla mål nästintill perfekt idag, sitter jag och pratar om allt jag har missat. Fan jag känner mig helt hemsk, det är inte okej och jag hoppas att jag inte gjort allt för stor skada.
Därför tänker jag ha min blogg som bollplank och sen får jag väl skrika och gråta i min ensamhet istället för att låta sjukdomen tar över ibland andra sjuka.
Jag är en ärlig person och med vissa vet jag att jag kan säga precis ALLT, utan att det påverkas av det, utan de kan se det större perspektivet, medan andra är otroligt sköra och om jag fortsätter på det här sättet, skadar jag bara dem.
Jag är helt klart inne i en dålig period, vilket min stackars familj får utstå, jag är hemsk. De försöker göra allt på bästa sätt för mig och jag bemöter dem enbart med ilska. Jag vet att det är jag som gör det, utan sjukdomen, men likförbannat skadar jag de som jag älskar mest.
Jessi om du läser min blogg,
jag saknar dig som sjutton, jag vill bara kunna sitta och dricka vin och röka med dig.
Jag önskar att du var hemma, du är en av mina bästa vänner och jag älskar dig så himla mycket.
Du vet att jag egentligen inte menar det jag säger, utan det är all jävla frustration över en jävligt känslig situation.
Du är en god människa och jag hatar mig själv för jag bemöter dig helt jävla felaktigt.
FÖRLÅT!
Kom hem snart.
4-ever, oki?
<3
Jag fortsätter min era av kaos, det går kort sagt inte bra nu.
Däremot måste jag erkänna att jag har begått ett otroligt misstag genom att jag delat med mig av allt det dåliga, vilket självfallet inte gäller bloggen. Men jag har pratat med några jag bryr mig om på Mando, jag har inte tänkt på att mina ord påverkar andra, utan jag har på något konstigt sätt glömt att vi är i behandlingen tillsammans och inte enbart vänner.
Herregud hur dum får jag vara?
Här sitter jag och ifrågasätter andras klumpighet, när jag själv är en riktig praktklant.
Vad tänkte jag med? Folk som är sjuka blir självklart avundsjuka, hur absurt det än kan låta, så är det faktiskt så. Man vill själva vara "bäst" i sjukdomen, medan de "tvingas" äta alla mål nästintill perfekt idag, sitter jag och pratar om allt jag har missat. Fan jag känner mig helt hemsk, det är inte okej och jag hoppas att jag inte gjort allt för stor skada.
Därför tänker jag ha min blogg som bollplank och sen får jag väl skrika och gråta i min ensamhet istället för att låta sjukdomen tar över ibland andra sjuka.
Jag är en ärlig person och med vissa vet jag att jag kan säga precis ALLT, utan att det påverkas av det, utan de kan se det större perspektivet, medan andra är otroligt sköra och om jag fortsätter på det här sättet, skadar jag bara dem.
Jag är helt klart inne i en dålig period, vilket min stackars familj får utstå, jag är hemsk. De försöker göra allt på bästa sätt för mig och jag bemöter dem enbart med ilska. Jag vet att det är jag som gör det, utan sjukdomen, men likförbannat skadar jag de som jag älskar mest.
Jessi om du läser min blogg,
jag saknar dig som sjutton, jag vill bara kunna sitta och dricka vin och röka med dig.
Jag önskar att du var hemma, du är en av mina bästa vänner och jag älskar dig så himla mycket.
Du vet att jag egentligen inte menar det jag säger, utan det är all jävla frustration över en jävligt känslig situation.
Du är en god människa och jag hatar mig själv för jag bemöter dig helt jävla felaktigt.
FÖRLÅT!
Kom hem snart.
4-ever, oki?
<3
jävla pro ana
Fan jag blir så förbannad på mig själv, jag sitter och läser igenom vad jag skrivit och jag ser att det är bara sjukdomen som skriver just nu. HELVETE!
Det är inte oki, jag vill förmedla kämparglöd, även om det är tufft nu.
Blev totalt avskräckt, ni vet att jag prata om problemet kring pro ana bloggar?
Jag har hittat ännu värre, herregud, snälla, det borde inte få finnas. Så absurt och hemskt och tragiskt och man vill bara förbjuda deras bloggar.
Egentligen tror jag att det mest passande ordet är, patetiskt!
Om Martina och Rebecca läser min blogg idag, så min mobil vill inte skicka sms, det är nåt kalasfel, ni vet den lilla röda lampan och grejer. Men jag tänker på er<3 och jag kommer imorgon så kan vi snacka!
Det är inte oki, jag vill förmedla kämparglöd, även om det är tufft nu.
Blev totalt avskräckt, ni vet att jag prata om problemet kring pro ana bloggar?
Jag har hittat ännu värre, herregud, snälla, det borde inte få finnas. Så absurt och hemskt och tragiskt och man vill bara förbjuda deras bloggar.
Egentligen tror jag att det mest passande ordet är, patetiskt!
Om Martina och Rebecca läser min blogg idag, så min mobil vill inte skicka sms, det är nåt kalasfel, ni vet den lilla röda lampan och grejer. Men jag tänker på er<3 och jag kommer imorgon så kan vi snacka!
fusk fusk fusk never ending
Det går inte bra för mig nu alls längre, har missat för mycket dom senaste dagarna.
Idag har jag väl inte missat lika mycket, 1 näringsdryck, 2,5 dl juice, 0,5 dl yoghurt + diverse fusk med mandometern och russin.
Jag orkar inte ens bry mig längre, jag tycker att allt är konstigt och tugnt och jag har jätte svårt att se mig själv kunna sluta fuska eller få i mig alla mål perfekt.
Det är så lätt att fuska och jag klarar inte att ta ansvar själv.
Jag är 22 år och klarar inte att ta ansvar, istället går jag ut och festar och dansar en massa vilket drar ner behandlingen.
Dessutom gör klassikern med en promenad genom stan, som givetvis inte uppfattas som för mycket av mig, och ersätter mellanmålet med en cola light. Fantastiskt, bra Helena du har verkligen kämparglöd.
Problemet är att jag bara är förvirrad och kan inte ens fundera i banor hur jag ska kunna ändra mig.
Sen kan jag inte låta bli att förundras över hur härligt det känns att räkna ut KCAL och se att det är betydligt mindre än vad det ska vara, jag undrar om jag kan bli frisk.
Nästa vecka har jag varit i behandling i 5 månader, visserligen håller jag med om att jag har gjort framsteg, men just nu är jag till mesta del min sjukdom. Jag orkar inte stå emot och jag tycker att det är förbannat skönt att slippa äta eller fuska.
Hur har ni det?
Jag har varit dålig på att svara på kommentarer, men jag har haft väldigt mycket ångest och känt mig orkeslös.
Fan jag hatar att jag inte är stark alls just nu, jag mår stundtals så jävla skit att jag inte ens orka se på människor som jag tycker om, när de pratar med mig.
Jag hoppas verkligen inte att andra som går i behandling tror att det ska vara såhär efter 5 månader, det är bara jag som är jävligt svag och skräckslagen. Det är som att alla gamla mönster överöser och kväver mig.
Jag är skiträdd för allt, tänk om jag gått upp i vikt ändå även fast jag missat?
Hur fan ska jag klara det?
Jag kommer juh gråta ihjäl mig och känna mig värdelös på alla sätt, värdelös för att jag inte kan förmå mig att följa behandlingen som jag gått med på att följa. Värdelös anorektiker som inte kan göra något tillräckligt, å andra sidan är man fanimej alltid en värdelös anorektiker, inget är tillräckligt, det kan finnas glimtar av beröm men oftast är bara ångest och självhat.
Problemet är att jag inte förstår vem eller vad som ska kunna hjälpa mig och ge mig det stöd jag tydligen behöver.
Jag klarar juh uppenbarligen ingenting själv, riktigt pinsamt.
Idag har jag väl inte missat lika mycket, 1 näringsdryck, 2,5 dl juice, 0,5 dl yoghurt + diverse fusk med mandometern och russin.
Jag orkar inte ens bry mig längre, jag tycker att allt är konstigt och tugnt och jag har jätte svårt att se mig själv kunna sluta fuska eller få i mig alla mål perfekt.
Det är så lätt att fuska och jag klarar inte att ta ansvar själv.
Jag är 22 år och klarar inte att ta ansvar, istället går jag ut och festar och dansar en massa vilket drar ner behandlingen.
Dessutom gör klassikern med en promenad genom stan, som givetvis inte uppfattas som för mycket av mig, och ersätter mellanmålet med en cola light. Fantastiskt, bra Helena du har verkligen kämparglöd.
Problemet är att jag bara är förvirrad och kan inte ens fundera i banor hur jag ska kunna ändra mig.
Sen kan jag inte låta bli att förundras över hur härligt det känns att räkna ut KCAL och se att det är betydligt mindre än vad det ska vara, jag undrar om jag kan bli frisk.
Nästa vecka har jag varit i behandling i 5 månader, visserligen håller jag med om att jag har gjort framsteg, men just nu är jag till mesta del min sjukdom. Jag orkar inte stå emot och jag tycker att det är förbannat skönt att slippa äta eller fuska.
Hur har ni det?
Jag har varit dålig på att svara på kommentarer, men jag har haft väldigt mycket ångest och känt mig orkeslös.
Fan jag hatar att jag inte är stark alls just nu, jag mår stundtals så jävla skit att jag inte ens orka se på människor som jag tycker om, när de pratar med mig.
Jag hoppas verkligen inte att andra som går i behandling tror att det ska vara såhär efter 5 månader, det är bara jag som är jävligt svag och skräckslagen. Det är som att alla gamla mönster överöser och kväver mig.
Jag är skiträdd för allt, tänk om jag gått upp i vikt ändå även fast jag missat?
Hur fan ska jag klara det?
Jag kommer juh gråta ihjäl mig och känna mig värdelös på alla sätt, värdelös för att jag inte kan förmå mig att följa behandlingen som jag gått med på att följa. Värdelös anorektiker som inte kan göra något tillräckligt, å andra sidan är man fanimej alltid en värdelös anorektiker, inget är tillräckligt, det kan finnas glimtar av beröm men oftast är bara ångest och självhat.
Problemet är att jag inte förstår vem eller vad som ska kunna hjälpa mig och ge mig det stöd jag tydligen behöver.
Jag klarar juh uppenbarligen ingenting själv, riktigt pinsamt.
jag ÄR tjock
Det är som att varje vecka måste någon säga nåt klumpigt till, även om dom inte menar det på det sättet så känns det skit. inte konstigt att jag faller tillbaka hela tiden. jag har för i helvete en otrolig kroppsfixering, jag trodde folk förstod det.
just nu allt skit och det går halvbra, men jag orkar inte bry mig längre. känner mig så jävla ledsen och arg.
igår var jag och bästa anna ute och festade iaf och det va skitkul.
har missat en del men jag orkar inte bry mig, va på stan igår med johanna och angelica så blev inget 3mellis, jag vägrar min näringsdrycker och jag missade kvällsmellis.
allt suger för jag FET!
just nu allt skit och det går halvbra, men jag orkar inte bry mig längre. känner mig så jävla ledsen och arg.
igår var jag och bästa anna ute och festade iaf och det va skitkul.
har missat en del men jag orkar inte bry mig, va på stan igår med johanna och angelica så blev inget 3mellis, jag vägrar min näringsdrycker och jag missade kvällsmellis.
allt suger för jag FET!
anti
Haha fantastiskt att folk gör reklam i min blogg eller skickar länkar till olika sidor. Verkligen rätt forum att marknadsföra sig själv.
Jag har ångest, det släpper inte, jag är skiträdd, allt går dåligt, eller snarare det går oki men inte alls lika bra som förut. Halvfart helt klart, med ständigt fusk. Som jag sa igår, jag klarade inte ens äta upp en räksallad, hur farligt är det egentligen? farligt, allt är för mycket,
På kvällen åt vi tacos och det gick bra, men då vet jag exakt vad det innehåller och vi har aldrig feta produkter, så nötfärsen var knappast den fetaste I guess. Sen blev det massa grönsaker.
Idag ska jag träffa Angelica och Johanna i stan, ska bli skitskönt att se dom, har inte sett dom på år och dag.
Kan jag komma i min nya elefantkropp, fyfan, hur ska jag klara det här?
Nej jag har helt klart en dålig period, finns inte en chans i världen att jag kommer ta mina näringsdrycker, jag tänker istället vänta och se hur det går med vikten, för jag är faktiskt värd att känna mig trygg.
Så kaloriintaget har väl blivit lägre, men jag är helt säker på att jag ökar i vikt ändå och då får vi se hur det blir, då lär jag slippa näringsdryckerna och så kommer jag känna mig somett fetto i några veckor men sen kommer det att släppa.
Jag vill inte ha den här jävla kroppen.
Jag har ångest, det släpper inte, jag är skiträdd, allt går dåligt, eller snarare det går oki men inte alls lika bra som förut. Halvfart helt klart, med ständigt fusk. Som jag sa igår, jag klarade inte ens äta upp en räksallad, hur farligt är det egentligen? farligt, allt är för mycket,
På kvällen åt vi tacos och det gick bra, men då vet jag exakt vad det innehåller och vi har aldrig feta produkter, så nötfärsen var knappast den fetaste I guess. Sen blev det massa grönsaker.
Idag ska jag träffa Angelica och Johanna i stan, ska bli skitskönt att se dom, har inte sett dom på år och dag.
Kan jag komma i min nya elefantkropp, fyfan, hur ska jag klara det här?
Nej jag har helt klart en dålig period, finns inte en chans i världen att jag kommer ta mina näringsdrycker, jag tänker istället vänta och se hur det går med vikten, för jag är faktiskt värd att känna mig trygg.
Så kaloriintaget har väl blivit lägre, men jag är helt säker på att jag ökar i vikt ändå och då får vi se hur det blir, då lär jag slippa näringsdryckerna och så kommer jag känna mig somett fetto i några veckor men sen kommer det att släppa.
Jag vill inte ha den här jävla kroppen.
ångest
Vaknade med grym ångest idag också, vilket gjorde att jag bara låter sjukdomen ta över.
Det som hände igår var att dom glömt att ändra min mandometer, när jag la på grönsaker, så jag har ätit för lite. Problemet med det är att under de 5 veckorna, så har jag juh tappat i vikt och stått still, därutav mina näringsdrycker och nu ville jag ha bort näringsdrycken, men om jag tog bort dom skulle jag känna mig som ett fetto som kan gå upp på ett normalt intag. Men hursomhelst så sa dietisten att jag skulle ha kvar dom, jag blir bara förvirrad och känner mig jävligt rädd och osäker.
Som sagt så missade jag 10mellis igår eftersom jag satt och grät och hade grym ångest. Imorse hoppade jag över min näringsdryck, men det var ingen som sa något ändå så jag orkar inte bry mig heller. Efter mellis åkte jag in och träffa en av mina BÄSTA vänner, Anna<3. Så sjukt värt och jag kände en sån otrolig frihet. Vi gick till söderhallarna och åt en räksallad, vilket jag inte får göra eftersom jag åt lite räkor och lite sallad, åt inte ens upp hela, smakade lite på dressingen. Men what ever fan vilken frihet jag kände, kunna åka till stan vid den tiden har jag inte gjort på 5 månader och bara hänga Anna och gå runt och kolla i affärer.
Så hursomhelst, känner jag att fuskandet tar över, men vet ni vad, jag bryr mig inte längre, förut kunde jag i alla fall känna en stunds dåligt samvete, nu hejar jag enbart på mig själv.
Men så går det när saker går fel, jag mår skit men ändå fantastiskt, det är komplicerat!
Det som hände igår var att dom glömt att ändra min mandometer, när jag la på grönsaker, så jag har ätit för lite. Problemet med det är att under de 5 veckorna, så har jag juh tappat i vikt och stått still, därutav mina näringsdrycker och nu ville jag ha bort näringsdrycken, men om jag tog bort dom skulle jag känna mig som ett fetto som kan gå upp på ett normalt intag. Men hursomhelst så sa dietisten att jag skulle ha kvar dom, jag blir bara förvirrad och känner mig jävligt rädd och osäker.
Som sagt så missade jag 10mellis igår eftersom jag satt och grät och hade grym ångest. Imorse hoppade jag över min näringsdryck, men det var ingen som sa något ändå så jag orkar inte bry mig heller. Efter mellis åkte jag in och träffa en av mina BÄSTA vänner, Anna<3. Så sjukt värt och jag kände en sån otrolig frihet. Vi gick till söderhallarna och åt en räksallad, vilket jag inte får göra eftersom jag åt lite räkor och lite sallad, åt inte ens upp hela, smakade lite på dressingen. Men what ever fan vilken frihet jag kände, kunna åka till stan vid den tiden har jag inte gjort på 5 månader och bara hänga Anna och gå runt och kolla i affärer.
Så hursomhelst, känner jag att fuskandet tar över, men vet ni vad, jag bryr mig inte längre, förut kunde jag i alla fall känna en stunds dåligt samvete, nu hejar jag enbart på mig själv.
Men så går det när saker går fel, jag mår skit men ändå fantastiskt, det är komplicerat!
värdelös
Jag har en totalt jävla krisdag och känner att allt är värdelöst.
Jag är fet och meningslös och jag orkar inte mer.
Jag har i princip gråtit bort hela den här förbannade jävla dan.
Jag vet inte om jag vill bli frisk.
Dagens positiva vad mina söta vänner som hört av sig, Ida, Anna, Sofia, Martina, Sofie och Rebecca. Ni är fantastiska och betyder otroligt mycket för mig. Sen flydde jag 10mellis och satt och grät över att allt suger och jag har tappat tilliten.. Före jag träffade Ida idag gick jag ut på en promenad, inte långt men kanske 40 min och det var det bästa jag har gjort på länge!
Hursomhelst är ångesten för stark för att jag ska orka förklara någonting nu, men jag gör det imorgon.
Jag är fet och meningslös och jag orkar inte mer.
Jag har i princip gråtit bort hela den här förbannade jävla dan.
Jag vet inte om jag vill bli frisk.
Dagens positiva vad mina söta vänner som hört av sig, Ida, Anna, Sofia, Martina, Sofie och Rebecca. Ni är fantastiska och betyder otroligt mycket för mig. Sen flydde jag 10mellis och satt och grät över att allt suger och jag har tappat tilliten.. Före jag träffade Ida idag gick jag ut på en promenad, inte långt men kanske 40 min och det var det bästa jag har gjort på länge!
Hursomhelst är ångesten för stark för att jag ska orka förklara någonting nu, men jag gör det imorgon.
ledsen
Hade möte med min behandlare idag, kände mig så totalt nere och började gråta, såklart för jag pallar juh ingeting längre, har blivit totalt jävla svag. Fick åka hem, har känt mig nere hela dan, en riktigt dålig idag.
Till och med kokt fisk och potatis kändes tungt idag. Jag vill inte må såhär när jag når min målvikt, helvete heller. Det är inte okej, då kommer jag bara rasa igen. I så fall är jag juh på ruta ett igen, eller troligtvis värre än som det blev nu.
Jag är helt enkelt svag för anorexin, även om jag försöker kämpa emot det.
Helvete!
Till och med kokt fisk och potatis kändes tungt idag. Jag vill inte må såhär när jag når min målvikt, helvete heller. Det är inte okej, då kommer jag bara rasa igen. I så fall är jag juh på ruta ett igen, eller troligtvis värre än som det blev nu.
Jag är helt enkelt svag för anorexin, även om jag försöker kämpa emot det.
Helvete!
apatisk
Igår åkte jag hem tidigare, kände mig så jävla risig. Sov en timme och bara låg och läste "flickan som lekte med elden".
Jag upplever att jag har en slag apatisk acceptans till hela behandligen och till att gå upp i vikt, vilket gör mig ganska kluven.
Å ena sidan vill jag bli frisk, men å andra sidan tror jag inte att jag kommer klara av det.
Framsteg har jag gjort, tro mig, men rent psykisk har det inte gått så mycket framåt. Visserligen har jag inte samma skräck inför nya livsmedel o s v. Men jag känner att anorexin fortfarande har en alltför stor del av mitt liv och jag är faktiskt väldigt osäker på att jag kommer förlika mig med den vikten jag kommer att få.
Dessutom känns det fortfarande skit att pressa upp sig i en vikt och totalt onaturligt.
Att vara smal väger tyngre för mig än att äta och det där hela problematiken ligger.
Ångesten har även den blivit som en del av mig, inget som kommer i vågor utan mer ständigt närvarande.
Mycket frågor, utan några svar känns det som just nu.
Jag skriver mer senare, ska svara på lite mail och sånt nu.
jävla ångest
Idag har jag haft ångesten som satan, den bara kryper på mig och får mig att hata mig själv ännu mer.
Jag försöker tänka framåt, min behandlare säger att jag ska fokusera på att få bort dom tankarna.
Men hur ska jag kunna få det?
Jag ser hur fettet bara tar över min kropp, det är inte så jävla lätt då.
Jag kan inte heller låta bli att mäta och kolla om mina lår eller nåt annat har blivit större.
Varför mätte jag inte förut?
Tur är väl det för då hade jag dött, om jag jämfört med det nu. Jag väger säkert 10 kg mer än i juli..
Jag hatar också att jag inte kan få väga mig, har total jävla abstinens, vilket suger.
Men ändå även fast ångesten är så stark så utmanar jag mig själv, jag tog vaniljyoghurt idag t e x och ska äta färsk pasta till middag, som är gud förbjude livsmedel på hög nivå. i klass med fettosåsen lixom..
Jag var hos dietisten idag och fick nya alternativ och så tog vi bort dagarna på matschemat och jag får bestämma själv vad jag vill äta. Bye bye risifrutti och jag ska ha en paus från yoghurt med banan yes.
nej usch ingen bra dag.
jag är i behov att gå i ide.
Jag försöker tänka framåt, min behandlare säger att jag ska fokusera på att få bort dom tankarna.
Men hur ska jag kunna få det?
Jag ser hur fettet bara tar över min kropp, det är inte så jävla lätt då.
Jag kan inte heller låta bli att mäta och kolla om mina lår eller nåt annat har blivit större.
Varför mätte jag inte förut?
Tur är väl det för då hade jag dött, om jag jämfört med det nu. Jag väger säkert 10 kg mer än i juli..
Jag hatar också att jag inte kan få väga mig, har total jävla abstinens, vilket suger.
Men ändå även fast ångesten är så stark så utmanar jag mig själv, jag tog vaniljyoghurt idag t e x och ska äta färsk pasta till middag, som är gud förbjude livsmedel på hög nivå. i klass med fettosåsen lixom..
Jag var hos dietisten idag och fick nya alternativ och så tog vi bort dagarna på matschemat och jag får bestämma själv vad jag vill äta. Bye bye risifrutti och jag ska ha en paus från yoghurt med banan yes.
nej usch ingen bra dag.
jag är i behov att gå i ide.
elefantkropp
Min motivation är som bortblåst, jag känner mig förvirrad och arg.
Jag orkar inte ens umgås, eftersom min ilska bara gör mig till ett dåligt sällskap.
Idag har det väl gått bra ändå, jag har ätit alla mål, men inte min näringsdryck än. Får se om någon kommer ihåg den ikväll eller om jag kan fly den. Jag hoppade över den igår, jag var fullt medveten om att jag skulle ta den, men allt inom mig protesterade. Det känns ändå som jag har gått upp i vikt, allt fett bara hänger, gud jag orkar verkligen inte.
Jag vill inte gå upp mer i vikt, det känns som att hela mitt liv försvinner. Jag vill inte, jag har lust att bara gå och lägga mig och matvägra totalt och sen träna några månader. Det känns åt helvete, jag står inte med att gå till mando imorgon som en jävla elefant och sitta där och äta en massa. Det är så förbannat orättvist att alla andra kan vara så smala, medan jag sitter med värsta tjockiskroppen. Det följer inte ens mina gener i min familj, jag måste vara släkt med en flodhäst på långt håll. Mina händer börjar till och med att bli fetare, det ser inte bra ut. FAN!
Jag har stillat min ångest idag med att hysteriskt rensa mitt rum under drygt 4 timmar, ytterst stimulerande, var så ansträngade, eftersom jag är lite sjul att jag darrade.
Nu är det i alla fall nästan klart, ska fixa lite till i min garderob.
Helvete!
Jag orkar inte ens umgås, eftersom min ilska bara gör mig till ett dåligt sällskap.
Idag har det väl gått bra ändå, jag har ätit alla mål, men inte min näringsdryck än. Får se om någon kommer ihåg den ikväll eller om jag kan fly den. Jag hoppade över den igår, jag var fullt medveten om att jag skulle ta den, men allt inom mig protesterade. Det känns ändå som jag har gått upp i vikt, allt fett bara hänger, gud jag orkar verkligen inte.
Jag vill inte gå upp mer i vikt, det känns som att hela mitt liv försvinner. Jag vill inte, jag har lust att bara gå och lägga mig och matvägra totalt och sen träna några månader. Det känns åt helvete, jag står inte med att gå till mando imorgon som en jävla elefant och sitta där och äta en massa. Det är så förbannat orättvist att alla andra kan vara så smala, medan jag sitter med värsta tjockiskroppen. Det följer inte ens mina gener i min familj, jag måste vara släkt med en flodhäst på långt håll. Mina händer börjar till och med att bli fetare, det ser inte bra ut. FAN!
Jag har stillat min ångest idag med att hysteriskt rensa mitt rum under drygt 4 timmar, ytterst stimulerande, var så ansträngade, eftersom jag är lite sjul att jag darrade.
Nu är det i alla fall nästan klart, ska fixa lite till i min garderob.
Helvete!
svältmissbruk
Tjockisartankar lägger sig inte, har gråtit jäbligt mycket idag. Fast vafan jag har juh haft galet mycket motivation i flera flera dagar. desto värre är saknaden av att se kilona rasa och svälta och träna.
FAN:(
Jag tycker verkligen att det är som ett missbruk, jag kan känna ett riktigt starkt sug och det är juh helt sinnessjukt och obefogat.
nu ska jag kolla på tv, mina vin+sociala planer gick i krasch tack varje jävla förkylning/sjukskit.
:(
FAN:(
Jag tycker verkligen att det är som ett missbruk, jag kan känna ett riktigt starkt sug och det är juh helt sinnessjukt och obefogat.
nu ska jag kolla på tv, mina vin+sociala planer gick i krasch tack varje jävla förkylning/sjukskit.
:(
tjock+sjuk
Jag orkade inte skriva igår, fick värsta tjockistankarna, var i stan och blev inget 3mellis, även fast vi sagt att vi skulle gå och äta på café. jag orkade inte jag kände mig helt fet, vilket berodde på att jag tolkar allt folk säger till mig som att jag ser normalviktig ut just nu. Är sjukt känslig eller så är det bara fakta. Känns skit.
Vet inte om jag kommer klara det här just nu, jag vill bara tappa i vikt, känns helt fel, men jag saknar kicken att kilona rasar och kläderna hänger lösare och lösare.
Har feber, typ 1 grad för mycket för mig, det är juh självklart inte feber för en "frisk" person. Men för mig är det skit.
Jag är depp och tjock och hatar allt just nu.
Mina helgplaner går i stöpet och jag får sitta hemma och äta även fast jag är tjock och jag har sumpat min chans till att få ledigt från mando typ.
jag är helt förvirrad :(
Vet inte om jag kommer klara det här just nu, jag vill bara tappa i vikt, känns helt fel, men jag saknar kicken att kilona rasar och kläderna hänger lösare och lösare.
Har feber, typ 1 grad för mycket för mig, det är juh självklart inte feber för en "frisk" person. Men för mig är det skit.
Jag är depp och tjock och hatar allt just nu.
Mina helgplaner går i stöpet och jag får sitta hemma och äta även fast jag är tjock och jag har sumpat min chans till att få ledigt från mando typ.
jag är helt förvirrad :(
kanelbulle vs anorexin ;)
Jag har ätit i kanelbulle idag, jag är totalt fantastiskt bäst i världen eller nåt haha :)
Var nervös som sjutton och kände mig självklart ångestfylld efter. Som tur var åt Sofia<3 en kanelbulle också och då kändes det genast mycket lättare!
Annars så försov jag mig idag, är det någon annan som ser ett återkommande mönster?
Vaknade efter halv åtta, så jag åt frukost med paps här hemma istället.
Var skönt att slippa gå i väg i mörkret faktiskt och sitta och diskutera intressanta saker istället.
Har flytt undan min näringsdryck idag också och som känner mig så frisk. Yeah yeah.
Skitsamma, en gång är ingen gång, mycket extra kalorier.
Idag är jag extra tjock, åter igen, så mig i spegeln i morse och jag måste verkligen ha gått upp flera kilo.
Fortfarande saknar jag svälten, träningen och vågen otroligt mycket. Det sitter för djupt rotat, det handlar inte om vilka bröd man tar eller om man vågar välja maträtter, för innerst inne sitter jag fortfarande och planerar.
Jag planerar hur jag skulle kunna påbörja min svält på bästa sätt igen, allt för att maximera förbränningen och inte köra slut kroppen första veckan. Eftersom den nu är van, sen över de senaste 4 månaderna har fått näring 6 ggr per dag.
Jag saknar känslan av att kläder bli för stora att man inte kan hitta storlekar som passar. Jag saknar till och med dom förbannade blåmärkena, tröttheten, dom blåa händerna, känslan av tom mage, långa promenader you name it. listan kan göras lång och skulle jag bara få chansen, dvs nånting hände eller liknande skulle jag börja igen. Självklart gå ner ännu mer, till att börja med 10 kg sen o s v.
På ett sätt är det som anorexin bara väntar ut mig och den tänker ge igen när jag är som mest oförberedd och i en svag ställning. För jag vet att om jag inte aktar mig, så kommer hon återigen tar över fast ännu starkare.
Var nervös som sjutton och kände mig självklart ångestfylld efter. Som tur var åt Sofia<3 en kanelbulle också och då kändes det genast mycket lättare!
Annars så försov jag mig idag, är det någon annan som ser ett återkommande mönster?
Vaknade efter halv åtta, så jag åt frukost med paps här hemma istället.
Var skönt att slippa gå i väg i mörkret faktiskt och sitta och diskutera intressanta saker istället.
Har flytt undan min näringsdryck idag också och som känner mig så frisk. Yeah yeah.
Skitsamma, en gång är ingen gång, mycket extra kalorier.
Idag är jag extra tjock, åter igen, så mig i spegeln i morse och jag måste verkligen ha gått upp flera kilo.
Fortfarande saknar jag svälten, träningen och vågen otroligt mycket. Det sitter för djupt rotat, det handlar inte om vilka bröd man tar eller om man vågar välja maträtter, för innerst inne sitter jag fortfarande och planerar.
Jag planerar hur jag skulle kunna påbörja min svält på bästa sätt igen, allt för att maximera förbränningen och inte köra slut kroppen första veckan. Eftersom den nu är van, sen över de senaste 4 månaderna har fått näring 6 ggr per dag.
Jag saknar känslan av att kläder bli för stora att man inte kan hitta storlekar som passar. Jag saknar till och med dom förbannade blåmärkena, tröttheten, dom blåa händerna, känslan av tom mage, långa promenader you name it. listan kan göras lång och skulle jag bara få chansen, dvs nånting hände eller liknande skulle jag börja igen. Självklart gå ner ännu mer, till att börja med 10 kg sen o s v.
På ett sätt är det som anorexin bara väntar ut mig och den tänker ge igen när jag är som mest oförberedd och i en svag ställning. För jag vet att om jag inte aktar mig, så kommer hon återigen tar över fast ännu starkare.
mina stilar
Jag har märkt att min rädsla för livsmedel börjar att släppa mer och mer, sen att det tog tvärstopp när min behandlare ville att jag skulle äta något onyttigt i lördags, men det handlar juh mer om att det verkligen är förbjudna livsmedel.
Hursomhelst, trodde jag aldrig att jag skulle komma till den punkten, jag kalkylerar givetvis allting i huvudet och har stenkoll på vad jag får i mig oftast. Men på samma sätt så går även det lättare, tidigare betydde 5 kcal otroligt mycket, idag betyder inte 5 kcal någonting, det är mer 100 kcal som spelar roll.
Jag färgade mitt hår blondie igen, hade juh blivit halvt om halvt mörkhårig haha, eller mycket utväxt för att vara mig. Skulle ha färgat det brunt, men eftersom jag inte har några pengar kan jag inte gå till frisören och fixa det.
Jag trivs i blont, det är jag, men brunt skulle passa en ny identitet också :)
Jag har nämligen färgat håret sen jag var 14, så jag har noll koll på min riktiga hårfärg, men jag föddes men en underbar rödguldbrun hårfärg :)
Kan juh roa er med att berätta mina härliga frisyrer genom åren, vilket även dem tyder på osäkerhet ;)
Det följer en relativt riktig ordning, men jag kan garantera att jag glömt någon haha ;)
-När jag var 14, blev håret rödbrunt med enkel frisyr.
-Gick över i blåsvart hår, med page och lugg.
-snedlugg, svart hår med uppklippt spret i nacken. det tillsammans med mycket svart smink, blek som ett spöke och galet mycket nitar
-rakat i nacken, fortfarande svart, kängor, bomberjacka, klorblekta byxor och hängslen.
-samma frisyr, på g till utväxt med halva blont och halva svart, tänk cruela devil i egen hög person.
-Hela håret blågrönt, total missfärgning, räddades samma kväll med svart och en redig fylla och jag var 16 år.
-Svart hår med långa svarta flätor
-Blont hår (härlig raveperiod) härlig lysgula byxor och linne med texten "bordeline" på. Ja det va tider det ;)
-Blont, med blåa och röda flätor, eller var det rosa? Nånstans var det rosa iaf hm.
-Kort enkel, tråkig frisyr med lugg och med bruna slingor, typ studenten.
-Blond igen, satte i blonda extentions, blev ett härlig blont barbiesvall som alla älskade att taffsa på. äkta krogperiod och jag intog milano ;)
-Mitt egna hår växte till superlängd och var blont i faktiskt 1-2 år om jag inte misstar mig.
-Klippt av det och färgade ner det till min examen i år. Blev ganska kort men snyggt.
Nu är det halvlångt och blont, men alldelse för guldigt för min smak ;)
Man är juh stabil lixom ;) Jag älskar stilar.
Hursomhelst, trodde jag aldrig att jag skulle komma till den punkten, jag kalkylerar givetvis allting i huvudet och har stenkoll på vad jag får i mig oftast. Men på samma sätt så går även det lättare, tidigare betydde 5 kcal otroligt mycket, idag betyder inte 5 kcal någonting, det är mer 100 kcal som spelar roll.
Jag färgade mitt hår blondie igen, hade juh blivit halvt om halvt mörkhårig haha, eller mycket utväxt för att vara mig. Skulle ha färgat det brunt, men eftersom jag inte har några pengar kan jag inte gå till frisören och fixa det.
Jag trivs i blont, det är jag, men brunt skulle passa en ny identitet också :)
Jag har nämligen färgat håret sen jag var 14, så jag har noll koll på min riktiga hårfärg, men jag föddes men en underbar rödguldbrun hårfärg :)
Kan juh roa er med att berätta mina härliga frisyrer genom åren, vilket även dem tyder på osäkerhet ;)
Det följer en relativt riktig ordning, men jag kan garantera att jag glömt någon haha ;)
-När jag var 14, blev håret rödbrunt med enkel frisyr.
-Gick över i blåsvart hår, med page och lugg.
-snedlugg, svart hår med uppklippt spret i nacken. det tillsammans med mycket svart smink, blek som ett spöke och galet mycket nitar
-rakat i nacken, fortfarande svart, kängor, bomberjacka, klorblekta byxor och hängslen.
-samma frisyr, på g till utväxt med halva blont och halva svart, tänk cruela devil i egen hög person.
-Hela håret blågrönt, total missfärgning, räddades samma kväll med svart och en redig fylla och jag var 16 år.
-Svart hår med långa svarta flätor
-Blont hår (härlig raveperiod) härlig lysgula byxor och linne med texten "bordeline" på. Ja det va tider det ;)
-Blont, med blåa och röda flätor, eller var det rosa? Nånstans var det rosa iaf hm.
-Kort enkel, tråkig frisyr med lugg och med bruna slingor, typ studenten.
-Blond igen, satte i blonda extentions, blev ett härlig blont barbiesvall som alla älskade att taffsa på. äkta krogperiod och jag intog milano ;)
-Mitt egna hår växte till superlängd och var blont i faktiskt 1-2 år om jag inte misstar mig.
-Klippt av det och färgade ner det till min examen i år. Blev ganska kort men snyggt.
Nu är det halvlångt och blont, men alldelse för guldigt för min smak ;)
Man är juh stabil lixom ;) Jag älskar stilar.
mat+vikt
Det känns lite lättare nu, när alla extrema tjockisartankar lagt sig lite, till stor del genom era kommentarer, känns betydligt lugnare att veta hur det har varit för er.
Idag så åt jag älgfärsbiffar, kantarellsås och potatis, det var verkligen gott, kunde tänka mig att det snarare skulle var tvärtom :)
Dessutom försöker jag hela tiden "erkänna" när jag tycker att något är gott, för att sparka skiten ur anorexihelvetet.
Hade möte idag, vi diskuterade bland annat delmålvikt och jag ska ha en på kanske 55/56kg. Skulle helst ha en när mitt BMI blir 18,5 men det kanske det redan är. Jag har verkligen ingen koll och försöker träna undan alla kroppsliga analyser, även om det är svårt.
Dessutom så ska jag, om jag klarar mitt belöningsschema, få åka och rida :)
Känns skitkul, blev verkligen glad och försöker att pressa mig jävligt mycket mer. Det är så himla lätt att göra bort sig när anorexin och ångesten tar över för mycket, eftersom det gör en än mer tränings och svältsugen.
Nu ska jag gå och läsa och sen röka.
Idag så åt jag älgfärsbiffar, kantarellsås och potatis, det var verkligen gott, kunde tänka mig att det snarare skulle var tvärtom :)
Dessutom försöker jag hela tiden "erkänna" när jag tycker att något är gott, för att sparka skiten ur anorexihelvetet.
Hade möte idag, vi diskuterade bland annat delmålvikt och jag ska ha en på kanske 55/56kg. Skulle helst ha en när mitt BMI blir 18,5 men det kanske det redan är. Jag har verkligen ingen koll och försöker träna undan alla kroppsliga analyser, även om det är svårt.
Dessutom så ska jag, om jag klarar mitt belöningsschema, få åka och rida :)
Känns skitkul, blev verkligen glad och försöker att pressa mig jävligt mycket mer. Det är så himla lätt att göra bort sig när anorexin och ångesten tar över för mycket, eftersom det gör en än mer tränings och svältsugen.
Nu ska jag gå och läsa och sen röka.
Jag ÄR tjock
Tänk vad några ord kan skada, min motivation är nu på noll.
Idag fick jag nämligen utstå en utav de jobbigaste situationer man kan utstå som anorektiker, då jag satt och pratade med en tjej på mando.
Till att börja med frågade hon om jag hade kvar mina näringsdrycker, redan då kände jag mig rätt stött och svarade att jag skulle ha kvar dem "enda tills jag nådde min målvikt". Då frågade hon nåt i stil med om jag trodde att jag vara när min målvikt. Jag kan juh erkänna att jag inte ens pallade svara utan bara tittade bort och M fick svar i mitt ställe.
Hur fan kommer det sig att jag råkar ut för sån här skit gång på gång?
Faktum är att det enbart brer på min teori om att min kroppsuppfattning inte alls är skev, utan istället så är det så att jag ser större ut än vad jag väger. Jag är unik mitt skelett är lätt fast med en bred utformning.
Kan ni ens föreställa er vilken elefant som kommer rulla runt vid 58 kg?
Idag fick jag nämligen utstå en utav de jobbigaste situationer man kan utstå som anorektiker, då jag satt och pratade med en tjej på mando.
Till att börja med frågade hon om jag hade kvar mina näringsdrycker, redan då kände jag mig rätt stött och svarade att jag skulle ha kvar dem "enda tills jag nådde min målvikt". Då frågade hon nåt i stil med om jag trodde att jag vara när min målvikt. Jag kan juh erkänna att jag inte ens pallade svara utan bara tittade bort och M fick svar i mitt ställe.
Hur fan kommer det sig att jag råkar ut för sån här skit gång på gång?
Faktum är att det enbart brer på min teori om att min kroppsuppfattning inte alls är skev, utan istället så är det så att jag ser större ut än vad jag väger. Jag är unik mitt skelett är lätt fast med en bred utformning.
Kan ni ens föreställa er vilken elefant som kommer rulla runt vid 58 kg?
Stora frågor+många veckor
Typiskt mig att bli pigg på kvällen, jag är en äkta kvällsmänniska, som jag tyvärr inte kan få leva ut under behandlingen.
Den här veckan är min 19 vecka på Mando, om 7 veckor är det alltså 6 månader. 6 månader av mat.
Jag försöker att sluta att anylsera mig själv, för jag har anylserat mig själv tillräckligt, nog för en livstid.
Ändå kan jag inte låta bli att mäta och därigenom behålla kontrollen.
Däremot låter jag bli att träna, visst kryper det i kroppen både 1 och 2 gånger, men det är inte värt det.
Just nu gör det bara större skada än vad jag tror, jag vill juh faktiskt få chans att träna normalt snart.
För snart, tror jag, att jag är uppe på 54 kg, sen om det är så eller inte återstår att se.
Jag funderar på om jag ska be om en delmålvikt, som 54 kg, bara för att jag ska kunna vänja mig vid en kropp som ser ut på ett visst sätt. För rimligtvis borde man ha lite klarare ögon, när man inte är så lågviktigt att man knappt kan säga en mening rätt och än mindre se hur jävla smal man egentligen är.
Jag ser min inte heller nu som smal, finns fett att ta på, men jag har vant mig på ett annat sätt, i flera år, fram tills nyligen, har jag hela tiden velat gå ner allt mer i vikt.
Fast det är många som säger till mig, personer som varit sjuka i anorexi, att man ser först sig själv som smal när man är normaltviktig och smal. Jag tänker tro på det, för om fallet inte är så, så skiter jag i allt, precis som jag sagt tidigare.
Men förhoppningsvis kan även jag se det som de flesta andra ser. Men man vet juh aldrig.
Imorgon har jag flera frågor som jag måste komma ihåg, så jag tänkte att jag skriver dom här :)
- När blir kroppstemperaturen högre?
- När försvinner allt överflödigt hår på kroppen? haha :)
- Får jag rida? :)
- Hur ofta ska man äta pasta, potatis, ris, ljust bröd, mörkt bröd o s v. Typ fördelat på en vecka?
- Får man väga in ketchup?
Haha stora frågor, det är mycket som händer i mitt lilla liv ;)
Annars så bjuder veckan på
Tisdag, lugn dag, no plans än så länge.
Onsdag, Ida, long time no seen ;)
Torsdag, Anna panna my love, very long time no seen. Ska ev träffa Alex sen också.
Fredag, Britt+jag+stan+vinterjackor :)
Lördag, Johanna kommer till Sthlm och vi ska ses som vi alltid gjorde förut, dvs vinkväll :)
Söndag, men det är söndag liksom..
Så lite planer och mycket trevligt.
Nu ska jag kolla runt lite vad som händer hos Er.
Den här veckan är min 19 vecka på Mando, om 7 veckor är det alltså 6 månader. 6 månader av mat.
Jag försöker att sluta att anylsera mig själv, för jag har anylserat mig själv tillräckligt, nog för en livstid.
Ändå kan jag inte låta bli att mäta och därigenom behålla kontrollen.
Däremot låter jag bli att träna, visst kryper det i kroppen både 1 och 2 gånger, men det är inte värt det.
Just nu gör det bara större skada än vad jag tror, jag vill juh faktiskt få chans att träna normalt snart.
För snart, tror jag, att jag är uppe på 54 kg, sen om det är så eller inte återstår att se.
Jag funderar på om jag ska be om en delmålvikt, som 54 kg, bara för att jag ska kunna vänja mig vid en kropp som ser ut på ett visst sätt. För rimligtvis borde man ha lite klarare ögon, när man inte är så lågviktigt att man knappt kan säga en mening rätt och än mindre se hur jävla smal man egentligen är.
Jag ser min inte heller nu som smal, finns fett att ta på, men jag har vant mig på ett annat sätt, i flera år, fram tills nyligen, har jag hela tiden velat gå ner allt mer i vikt.
Fast det är många som säger till mig, personer som varit sjuka i anorexi, att man ser först sig själv som smal när man är normaltviktig och smal. Jag tänker tro på det, för om fallet inte är så, så skiter jag i allt, precis som jag sagt tidigare.
Men förhoppningsvis kan även jag se det som de flesta andra ser. Men man vet juh aldrig.
Imorgon har jag flera frågor som jag måste komma ihåg, så jag tänkte att jag skriver dom här :)
- När blir kroppstemperaturen högre?
- När försvinner allt överflödigt hår på kroppen? haha :)
- Får jag rida? :)
- Hur ofta ska man äta pasta, potatis, ris, ljust bröd, mörkt bröd o s v. Typ fördelat på en vecka?
- Får man väga in ketchup?
Haha stora frågor, det är mycket som händer i mitt lilla liv ;)
Annars så bjuder veckan på
Tisdag, lugn dag, no plans än så länge.
Onsdag, Ida, long time no seen ;)
Torsdag, Anna panna my love, very long time no seen. Ska ev träffa Alex sen också.
Fredag, Britt+jag+stan+vinterjackor :)
Lördag, Johanna kommer till Sthlm och vi ska ses som vi alltid gjorde förut, dvs vinkväll :)
Söndag, men det är söndag liksom..
Så lite planer och mycket trevligt.
Nu ska jag kolla runt lite vad som händer hos Er.
vikt + trött
Galet vad trött man kan vara, jag känner mig helt slutkörd faktiskt.
Hur trött har jag inte varit de senaste åren? Jag hoppas att det snart blir bättre, verkligen.
Jag satsar stenhårt, med hästarna som motivation, idag har jag ätit njalla tunnbröd, pasta med köttfärssås och vaniljyoghurt så det går bra med utmaningarna. Jag känner att det måste hända något, jag tjänar inget på att gå och älta samma spår hela tiden. Dessutom finns det vissa som ger mig mer motivation, starka personer som klarar allt, äta varierat, äta onyttigt o s v. Listan kan göras långt ;)
Eftersom jag är så trött så är min hjärna helt avstängd och jag skulle egentligen säkert haft tusen saker att skriva om men just nu är jag mest röksugen.
Min största undran nu är om jag har börjat att gå upp 0,5 kg per vecka?
Mycket intressant, måste faktiskt fråga om det imorgon om jag vågar haha ;)
Hur trött har jag inte varit de senaste åren? Jag hoppas att det snart blir bättre, verkligen.
Jag satsar stenhårt, med hästarna som motivation, idag har jag ätit njalla tunnbröd, pasta med köttfärssås och vaniljyoghurt så det går bra med utmaningarna. Jag känner att det måste hända något, jag tjänar inget på att gå och älta samma spår hela tiden. Dessutom finns det vissa som ger mig mer motivation, starka personer som klarar allt, äta varierat, äta onyttigt o s v. Listan kan göras långt ;)
Eftersom jag är så trött så är min hjärna helt avstängd och jag skulle egentligen säkert haft tusen saker att skriva om men just nu är jag mest röksugen.
Min största undran nu är om jag har börjat att gå upp 0,5 kg per vecka?
Mycket intressant, måste faktiskt fråga om det imorgon om jag vågar haha ;)
fet sås ;)
Idag har jag och mams promenerat till kyrkogården och tänt ljus, mycket trevligt :)
Jag kände mig helt slut efter, vi kanske var ute 1,5 timme. Lite konstigt med tanke på att när kroppen är i svält orkar man i princip hur mycket som helst, man går tills man stupar.
Jag drack som sagt o'boy igår, blev typ smaksatt mjölk och jag är inte så stor anhängare av att dricka mjölk. Men skitsamma, det var ett bra steg. Idag åt jag fettosåsen Bea, snacka om framsteg. Sen att det kändes mer ok eftersom jag åt kokt potatis och ryggbiff, men det spelar ingen roll, det handlar om att utmana sig själv.
Har lagom ångest över kcalinnehållet, det kan juh skilja rätt så mycket. Men jag måste sluta fokusera på det.
Jag ska juh som sagt anstränga mig till fullo nu, kommer tvinga mig själv att ta trapporna.
Jag vill verkligen slippa mando, det är en skitbra behandling, men inget ställe man kan bli frisk på helt, eftersom det är inte normala förhållanden.
Ikväll är det drömmarnas tid, en skitbra serie på kanal 9.
Jag måste gå och ta en cigg för att stilla mitt inre.
Men om jag fortsätter såhär så kommer anorexin få sig en riktig törn, helvete har juh ägt mitt liv alldelse för länge, även om den inte synts lika tydligt som nu de senaste åren. Dags för revansch!
Jag kände mig helt slut efter, vi kanske var ute 1,5 timme. Lite konstigt med tanke på att när kroppen är i svält orkar man i princip hur mycket som helst, man går tills man stupar.
Jag drack som sagt o'boy igår, blev typ smaksatt mjölk och jag är inte så stor anhängare av att dricka mjölk. Men skitsamma, det var ett bra steg. Idag åt jag fettosåsen Bea, snacka om framsteg. Sen att det kändes mer ok eftersom jag åt kokt potatis och ryggbiff, men det spelar ingen roll, det handlar om att utmana sig själv.
Har lagom ångest över kcalinnehållet, det kan juh skilja rätt så mycket. Men jag måste sluta fokusera på det.
Jag ska juh som sagt anstränga mig till fullo nu, kommer tvinga mig själv att ta trapporna.
Jag vill verkligen slippa mando, det är en skitbra behandling, men inget ställe man kan bli frisk på helt, eftersom det är inte normala förhållanden.
Ikväll är det drömmarnas tid, en skitbra serie på kanal 9.
Jag måste gå och ta en cigg för att stilla mitt inre.
Men om jag fortsätter såhär så kommer anorexin få sig en riktig törn, helvete har juh ägt mitt liv alldelse för länge, även om den inte synts lika tydligt som nu de senaste åren. Dags för revansch!
Näringsdryck vs anorexin
Vaknade av att M<3 skicka mess idag vid nio, va skitbra så att jag kom upp inte allt för sent ;)
Satt och pratade med min familj och åt frukost, riktigt mysigt och ute är det sol :)
Idag ska jag ta mig till kyrkogården, får juh faktiskt promenera om jag följer mitt matschema 100 %, vilket jag ska göra.
Det är väl näringsdrycken som bär emot mest, men det är bara att tvinga i sig.
Så otroligt roligt att dom gjort designen som är att den är god, mm smaskens haha sötsliskig skit ;)
Men hellre det än att lära sig äta 2-3 smörgåsar extra ;)
Dessutom slår den anorexin i ansiktet, för dricka 300 kcal är inget anorexin precis jublar över.
Jag orkar inte höra att jag är väldigt sjuk i mitt sätt, jag vill inte vara det, shit jag hatar anorexi, det är sinnesjukt, varför hamna jag i den här skiten?
Jag tänker helt klart pressa mig till 100 % nu, jag ska klara allt, för jag brukar vara bäst på allt annat och så extrem. Så varför kan jag inte lika gärna vara extrem och bäst på att bli frisk?
Annars bjuder dagen på shopping med bror, inte för mig, men för honom :)
Snart är julen här, jag älskar julen, det gäller att kämpa så att man vågar smaka allt gott :)
Orka sitta med anorektiska tankar till max när man ska äta.
Dessutom helvete heller att jag tänker sitta med ätstörningar på min normalvikt, det är juh helt patetiskt.
Visst kommer det vara ett helvete att gå upp dom kilona som är kvar, men snälla lilla jag, det är juh inte övervikt jag ska gå till och jag kommer inte sitta och gluffsa i mig pizza och skräpmat varje dag. Jag ska hitta den naturliga vägen, den väg där jag kan må som bäst, njuta av livet och möta nya människor med kärlek och inte apati.
