nytt år:)

oki snart nytt år :)
hoppas ni får det underbart, har det skittrevligt här :)
undra vad det nya året kommer bjuda på?
mindre rädsla?
mindre hat?
mindre destruktivitet?
god här finnns en våg o jag vågar inte väga mig för jag är för fet för mina måt. herregud störda anorexi.

imorgon kommer bättre updates, har haft fullt upp dom senaste dagarna därför dålig uppdatering.

love

återfall o nytt år

Tänkte bara önska Gott nytt år!
Kan uppdatera lite ikväll, kvällen bjuder på mina vackraste vänner, sushi o fest ;)

Tror att jag har fått ett återfall, för jag börjar bli riktigt besatt igen.
Berättar mer sen.

PUSS

choklad

Idag har vart en bra dag, träffat Sofie och hennes grabb, väldigt trevligt :)

Maten har gått helt oki, fast 3 mellis blev 1 knäckemacka och sen 2 chokladpraliner, men jag tycker jag är grym som vågade äta choklad så what ever ;)

annars är det väl panik hit och dit, det är fortfarande jävligt svårt om inte svårare nu. Jag undrar hur jag ska orka, våga och helt enkelt klara av allt. men jag försöker, men även om det allt som oftast går helt åt helvete. bävar lite inför fredag, men kanske går bra. får se. gah varför ska det vara så svårt?

jag känner ett större begär av att röra på mig, äta mindre, väga mig o s v. helt klart mer besatt än på länge. jag får väl försöka stå emot. väga mig har jag juh i alla fall inte gjort på flera flera månader, så det löser sig säkert.

ikväll blir lugnt, im ska jag träffa R<3 och sen ska jag åka och hänga med Catrin älsklingen, hon och jag är bäst och har världens snyggaste halsband yes ;)

illamående x 1000

Efter att ha tillbringat en lördag med mina favoritmänniskor, blev jag skitdålig hela söndagen. inte bra alls, kunde inte äta först på eftermiddagen, eller jag åt frukost men kunde inte behålla den. helt sanslöst, fick lite feber och var allmänt dålig.

Idag känns det bättre och jag har ätit kombinerad frukost/10-mellis, stadigt och väldigt mättande.

Lördagen var i alla fall fantastisk :) Hängde juh hos Catrin och hon är bäst som alltid.

På fredag ska jag till mando, så jag har några dagar ledigt till :)

Hur går det för er?

in action

jag har haft en bra dag, gått promenad med mams, träffat jessi o köpt jacka till henne, gått promenad med siri och sen åkt o fått middag och myst hos catrin :) hon är bäst ever, lagade värlens godaste middag, kanske jag ska flytta hit? kyckling med grönsaker och champinjoner o couscous :)

Va har ni gjort?
ge mig lite updates?
jag har juh inte vart inne så mycke :(
Har missat en del o kan väl erkänna att jag är väldigt besatt gah. har ätit för lite o missat varje dag. panik vill inte ha en vanlig dag im :(
gud va är det för fel på mig
eller är det jag som har rätt o alla andra som har fel?
fan oxå.


fixering

Igår var en fantastisk dag :)
Började med att åka ti stan med mams, jätte mysigt som alltid :)
Åkte sen ut ti Ida och deras nya lägenhet, jätte fin och jag trevligt :)

Kom hem sen och åt middag med familjen och sen tog jag och Siri en promenad, även fast  jag inte får, men det va så himla värt :)

Idag ska jag göra en del tråksaker, som fixa mina naglar, handla o s v.
Men sen bjuder dagen på roligare saker, ska träffa Jessi, vilket blir jätte trevligt :)
Sen ska jag och Catrin<3 har myspratkväll, va grymt länge sen och vi är verkligen värda det :)


angående maten, som min blogg kretsar till största del om, så går det sådär, skulle absolut kunna gå betydligt bättre, men motivation är som bortblåst och jag är jävligt rädd och vill bara gå ner i vikt. så det är lite allmänt accepterande ifrån min sida att jag nog aldrig kommer vilja bli eller bli frisk, jag är helt klart för feg.
gah.
det är så jävla stört att vara såhär fixerad, jag vill inte. fan.

rastlös

Gah jag är så rastlös, min planer gick i kras, så himla fel.
Nu ska jag sitta hemma, känns som jag inte står ut. Som att all mat övergöder mig och jag kommer vakna som ett höghus imorgon. fan oxå, hatar det här.

Jag orkar inte bry mig längre.
Är det överhuvudtaget värt att planera nyår?
Anna<3 ringde idag och fråga om nyår och firar jag med henne blir det nog bra.
Undrar vad min älskade Catrin<3 ska göra, saknar henne hoppas hon vill hänga och snacka skit ihelgen. sitta i lugn o ro utan en massa människor :)

Ah ja livet är konstigt.
Kanske borde flytta utomlands igen eller nåt, fly lite, för det är jag juh förbannat bra på. suck.

mjuk pepparkaka

Julen blev fantastisk, visserligen inte helt perfekt enligt matschema, eftersom jag är rädd jävla tönt åt jag för lite. men what ever, jag åt mjuk pepparkaka och that rocks ;)

Fick hur mycket saker som helst och var helt fantastiskt, är jätte glad verkligen :)

Hur var eran jul?

Idag ska jag äntlingen träffa Jessi<3 och efter det gå en liten sväng med min kära Siri<3
Imorgon blir det stan med mams och sen äventyr till idas nya lägenheten :)

Jag fick en del kläder också, som tur va passade dom, annars hade jag väl fått panikattack, men det är lugnt.
Å andra sidan kommer de väl inte passa sen, fan det där är inte helt lätt.

Nu ska jag hitta på nåt värt :)

jätten i spegeln



Så många gånger har den här bilden säkerligen cirkulerat runt och visats på flertalet bloggar, men jag anser att den helt klart är värd att visas flera gånger. Det är en fantastiskt talande bild som visar den skeva syn många med mig, har på sig själva.

Jag har sagt så många gånger att anorexin aldrig blir nöjd, samtidigt som man allt som ofta förnekar att man överhuvudtaget är sjuk. Framförallt inte nu när man gått upp några kilo och värdena är bättre. Det känns som att jag står i ett vägskäl, det ena avtaget är en bred och inbjudande väg, anorexins väg, den andra är en smal och snårig stig och det är min väg till ett friskt liv. Även om den friska vägen har blivit en aning tydligare och inte fullt lika snårig, så är det förbannat svårt att orka gå den, för varje steg man tar sjunker man ner i djup gyttja. Flera gånger har jag gått in på den friska stigen, tagit några steg, kämpat mig upp ur gyttjan, förtvivlat tagit ett steg till och sedan vänt om tillbaka till den breda, trygga vägen. Vet Ni varför? För när jag vänder om är det plötsligt varken snårigt eller gyttja, utan vägen är fri och med en stark medvind i ryggen flyger jag tillbaka till mitt vägskäl och den breda vägen.

Nu när det är jul, tänker de flesta att de ska njuta av julmaten, lägga på sig några kilo och bara unna sig en ledighet.
Jag ser en frihet framför mig, en ledighet från alla krav, en chans att få gå ner mer i vikt, festa, njuta av livet. Visserligen ska jag prova olika saker, men bara så att det känns bra. Hur kan det någonsin kännas bra för en anorektiker? För attd et ska kunna kännas acceptabelt krävs kompensation och kompensation är något jag är hejdundrande bra på.

Är det inte fantastiskt att slösa bort sitt liv på grund av kroppsfixering? 

tjockispanik+tomtegröt

Jag har ätit tomtegröt + 2 knäckemackor, är så sjukt mätt. hemska känsla . fan hatar att jag hatar att vara mätt.
Ska höra med Siri om vi ska ta en promenad, eller om hon vill hänga lite senare jag kapitulerar i illamående.
Skulle behöva köpa en ny tröja, vill ha en röd tills im :)

Ikväll ska jag och Jessi fika, jag har inte köpt någon julklapp till någon av mina vänner än, eftersom min ekonomi är långt i från stabil. Så hoppas vi kan ta det på nyår istället, inte för jag behöver någon julklapp utan jag vill ge en klappis :) Å andra sidan har vi en tradition att ses och ha en liten julafton tillsammans dan före.


Gud jag har stark tjockispanik, HELVETE!

stå ut?

Nu är jag ledig, alltså kommer jag har betydligt mer tid för skriva av mig och ventilera all panik.

Näringsdryckerna är som sagt borttagna, även fast jag hade gått ner i vik igen, i fredags.
Därför jag känner mig så stor.

Hade mysig middag med Ida i lördags, sen åkte vi och firade Siri.
Men herregud träffa människor är påfrestande när man inte är bekväm med sig själv. Förut kunde jag i alla fall känna mig ganska trygg, för oavsett hur jag tyckte jag såg ut, så visste jag och vågen inte ljög. Så länge den visade en acceptabel siffra för mig, även om det var helt åt helvete.

Jag känner fortfarande ett stort sug efter att gå ner mer i vikt, jag antar att det beror på att jag tappat en del, för det är ett jävla beroende. För just nu varken pluggar eller jobbar jag och då blir det, det enda som betyder något i mitt liv. Å andra sidan så slutade jag prestera perfekt på jobb och skola eftersom mina manier tog över.
Sen så känner jag mig stor, jag tycker att fettet väller ur, mycket trevligt och vet ni vad, jag vet att ingen tycker att jag är så smal längre heller. Så fuck it, jag orkar inte så emot. Det enda jag vill är att vara smal, det är det enda enda ena jag vill.
Om inte alla modebilder fanns så skulle säkert folk ha en annan bild än vad de flesta har nu. Många är förbannat jävla blåsta. För ärligt, de kan väl prova själv att ha en vikt som ligger 10-15 under än vad den ska göra (som lägst) och leva med det varje dag, hålla den vikten och samtidigt ha en ängels tålamod och vara underbart trevlig. Det skulle aldrig fungera. fan hela den här världen är så jävla sjuk, hur fan ska man stå ut?

Jag vill bara ut och röra på mig, få frisk luft, bygga upp muskler och må bra.
Julen känns inte så skrämmande, med tanke på att jag kan kontrollera allt, jag vet hur jag ska äta för att inte få i mig för mycket. Jag har slagit ihop flera mål, för att slippa äta hela dagen. Men det kommer säkert inte bli så som jag ska äta, om jag inte anstränger mig. Mitt matschema är faktiskt en väldigt trygg punkt, med tanke på att jag med ett högre schema har gått ner i vikt, så behöver jag inte få panik och förstöra julen i för alla andra.

Träffade Catrin igår och det var värt som alltid<3
Vi har gjort ännu flera planer, såd et är bäst ;)

ledsen

Jag tror att jag hamnar efter, alla skapar nya liv och jag dansar i gamla vanor.
Känns som jag är i en fas där flera av mina vänner inte längre orkar bry sig eller höra av sig, visserligen är det relativt kärleksfullt när de hör av sig. Men jag blir faktiskt ledsen och sårad, för även när jag mådde som sämst, typ hade vinterjacka på mig när alla gick i linnen och var totalt orkeslös, så orkade jag bry mig om alla andra. Jag lyssnade, hörde av mig dagligen till mina vänner, pratade, gav stöd. I grund och botten är jag faktiskt snäll, tro det eller ej.
Men nu är det bara jag och jag i mitt liv och det är fanimej inte roligt.

Usch nej nu känner jag mig misslyckad och ledsen.

allt o ingenting

Nu är det fredag och jag ska hem efter lunch, jätte skönt.

Ska bli intressant att se hur det går med vikten och att variera sig nu utan näringsdryckerna, jag tänker iallafall försöka våga satsa.

Träffade min äldsta bror för iförrgår, jätte trevligt, åt middag med han och hans sambo :) Deras fina hund har fått 8 st valpar :)

Hoppas allt ska fungera nu, har panik och känner mig stor, det suger. Igår satt och grät och prata med mams om all panik. men förhoppningsvis lättar det.

Jag skriver mer senare, satt och prata med Anna<3 och nu r det mellis.

bye näringsdrycker:)

Gah har inte skrivit på jätte länge, igen, man har vart busy med att vara trött och handlar julisar.

Träffade mams igår i stan, vilket var jätte mysigt, men blev inget 3mellis, ingen är väl egentligen förvånad.

Hade möte innan jag åkte och vi har gjort en deal, att jag måste variera mig och följa schemat stenhårt, så provar vi att ta bort näringsdryckerna på fredag. Ska se hur det går med vikten, men det känns faktiskt som att jag kommer våga variera mig mycket mer och som sagt det sitter juh mer i beteendet än i vikten.
Det är väl mest för att jag säkert ska komma in i schemat igen, har juh missat skitmycket. Förut när jag åt varierat och så, så ökade jag juh ändå inte som ag skulle, så det ska bli intressant att se hur det går nu. Hursomhelst kan jag juh säga att motivationen ökar och jag känner mig faktiskt glad idag :)
Det som är mest förvirrande nu är väl vikten, vad väger jag?
Hade tappat ganska mycket i vikt, så det är känns så stört att juh mindre man väger desto tjockare känner man sig.

Jag får se hur det går med allt, om jag kommer klara av det, men jag ger det en chans och jag tror faktiskt att jag komemr känna mig ganska trygg efter fredag.

På ett sätt önskar jag att jag inte har allt för många kilon kvar till min målvikt, men den andra sidan önskar att jag inte vägde nånting. Men som sagt så är det juh en problematisk och komplicerat sjukdom.

Idag är Martina<3 sjuk, vi skulle handlat julklappar och fikat i stan idag. Men det komemr fler dagar ;)

vis i helvetet

Ännu en helg, den här helgen ska bli lugn, ska försöka att inte fly.
Jag är trött på att jag ständigt hittar anledningar att fly undan, jag flyr faktiskt bara undan mig själv.

Veckan har varit helt oki, har sagt hejdå till Angelica<3 vilket var jätte mys, men trist att hon åker :(
Jag sitter här och känner mig förvirrad och ensam. Min behandlare sa till mig att jag måste bestämma mig, hon har rätt, det vet jag också, men måste det vara så svårt?
Klart det känns värre, det bli alltid värre när man går ner i vikt, för då tycker man att man är ännu större och fulare.
Det är inte värt det, men samtidigt så går det anorektiska tankar enda ut i fingertopparna, det är komplicerat, men jag måste bestämma mig och jag måste välja rätt.

Problemet är att jag har så svårt att be om hjälp, jag förväntar mig att folk ska hjälpa mig utan att jag frågar, dessutom vill jag alltid klara allt själv och därför blir det en aningen svårt.

Helgen bjuder på ingenting förutom lite julklappsköp/koll och lussebulle ikväll, kanske tillochmed en liten pepparkaka?
För det är juh faktiskt så att man går upp i vikt av vissa livsmedel med samma näringsvärde, även om anorexin säger att man är svag och dum i huvudet. Visst är jag svag, men å andr sidan för att bli stark gäller det att spela stark, juh mer jag spelar desto mer kommer jag tro på det själv. På samma sätt som man gått i flera år och intalat sig att man är tjock, lura sig själv är egentligen väldigt lätt, desto lättare är att få sig själv att tro att man är otillräcklig.

Idag blir det tomteluvan på, så man kan sprida lite julkänsla i vår konstiga lilla värld.

Min visdomstand har börjat växa upp, det är faktiskt ganska obehagligt, har Ni fått era?
Den dök bara upp under natten, fast jag har känt av den i flera veckor.
Om det blir värre får jag väl leva på yoggi under julen typ, fast det löser sig säkert.

Sluta fly?

Så då hade snön fallit ännu en gång i vårt vackra land, fast inte ute hos mig, däremot när jag gick av bussen i Huddinge så var det både halt och snö.

Åt frukost hemma i morse, ville verkligen inte ge mig ut i mörkret och allt det blöta.
Va skönt att stanna hemma, även om jag missar en del, så är det väl inte en katastrof.

Idag ska jag åka ut till Kista och träffa Angelica<3 Ska bli skitmys :)
Länge sen jag var där, men alltid spännande att åka till andra sidan stan :)

Jag ska få vara hemma lite mer efter jul, börja rida och jobba, vilket ska bli jätte skönt. Jag behöver en paus och det känns bra. Sen får det väl gå som det går, men mitt första steg, tror jag, är att hitta meningsfulla saker i mitt liv. Ju fler meningsfulla saker, desto mer motivation att våga släppa taget. Jag får helt enkelt ge det ett försök, går det inte, så går det inte. Men om det går så är det fantastiskt bra, tycker jag.

Nu är det bara 13 dagar till jul, herregud jag MÅSTE köpa julklappar, stress stress. Men det löser sig alltid.

Hur ska jag lyckas med att sluta fly?

ensam

Orkar inte med all ångest, orkar inte med att gå behandling eller sitta här och bara äta.
Orkar ingeting, känner mig anti. Har börjat känna mig stressad dygnet runt, kan inte sova, ligger typ bara och vrider på mig. jag brukar kunna sova, för ofta är ångesten så utmattande.

Inga planer alls framöver, träffa ida en stund på fredag, annars är jag ensam, jag är alltid ensam, men ibland glömmer jag det.

Hatar dom där näringsdryckerna fortfarande, så jävla ovärt och jag försöker att slippa undan dom. Blir bara så arg, jag orkar inte, det är nog ingen som KAN hjälpa mig. Jag får helt enkelt hitta något mellanting, känner att jag vill börja träna igen kanske 3 dagar i veckan eller så jag kan omvandla fettet till muskler. Då kanske jag kan orka faktiskt..

Fan va jag bara är depp hela tiden, men det går inte att hjälpa längre. trött på att hålla upp en fasad övrallt, här på bloggen kan jag i alla fall få vara ärlig, ingen som tar skada av det.


flykt+jag

Den jävla ångesten lättar juh förfan bara om man ger efter för det anorexin vill.
Å andra sidan får man en annan ångest, men som är lättare att trycka bort.

Idag har det väl gått sådär, lunchen skulle bli för sent, så mams frågade om inte jag skulle ta näringsdryck istället, eftersom vi kom hem helt sent (och jag alltid ska vara en pain in the ass och försöka förhandla och va allmänt förjävlig). Men självklart tog jag bara 1,5 dl.. så toppen. bytte ut 2,5 dl juice mot en clementine o s v.
Gah orkar jag med mig själv?

Jag känner mig så jävla misslyckad, är trött på att fly, men är samtidigt alldelse för rädd för att våga konfrontera verkligheten och alla problem.

Jag trivs bäst på flykt.

Jag lever med ett ständigt bedrägeri, låtsas som att jag gör allt så bra. Och om någon frågar hur det går, så svarar jag att det går oki. Går det oki?
Kanske?
Ur vems synvinkel?
Allt är juh förbannat relativt.


Dagens glada:
Har hängt med mams och vart på äventyr, hur trevligt som helst, she's the best<3

Sen måste jag bara rekommendera Er att läsa en fantastisk bok, vilken är J. Cashs självbiografi, helt fantastisk. Vilken karaktär. Verkligen ett alternativ för Er som själva har problem, som t ex ätstörningar, även då han under flera år var drogmissbrukare, så kan man känna igen sig i mycket av hans tankar och handlingar.

Sen kan väl inge undgå att älska hans version av "hurt"? ;)

ett framsteg

Galet trött idag, jag är definitivt inte skapt att gå upp vid kl 06.
Det har gått helt oki idag, lite fusk bara, men inget JÄTTE fusk som helgen.

Idag ska jag inte göra nånting, vilket kanske är tur eftersom jag känner mig helt slutkörd i kroppen.
Hur går det för Er?

Snart är det jul, ska bli helt super att få vara hemma lite mer, jag hoppas verkligen att jag får vara hemma lika mycket som jag planerat.

Måste köpa julklappar och planera in roliga saker, så jag kan hitta motivation på något sätt.
Det är så himla tufft det här, fattar inte varför, men orkar inte tänka idag ens, är ganska avstängd. Om någon skulle säga något fel till mig skulle jag väl börja gråta typ.

Ett framsteg har jag i alla fall gjort den här helgen, jag kunde ha vägt mig, men gjorde inte det, skulle blivit så frustrerad över siffrorna på vågen så det var ett smart drag. Men det kröp i hela kroppen, som abstinens ungefär.

Jävla drog typ.

festifusk

Har inte hunnit skriva på flera dagar, fullt upp nämligen.
I fredags åkte jag in sent till mando och sen drog jag ochh träffa mams i stan :) Vågade prova en kula italiensk pistageglas ;) en aning för lite, men det ett steg på väg.
Kollade julklappar och julmarknad, helt klart en trevlig eftermiddag i regnet ;)

I går så hängde jag med Johanna i stan, skitmys och sen på kvällen åt jag och ida middag tillsammans. sen drog vi på förfest ute hos lite kompisar, johanna och angelica var där  bland annat :)
Mycket kalas, drog ut och festade med dom och bror, blev alldelse för sent. kom hem vid fyra, men hade sjukt roligt. dansa en massa och snacka skit :) Lyckad kväll :)

Har missat en del under de 3 senaste dagarna, 3 näringsdrycker, 3mellis och kvällsmellis i lördags och lite annat smått. mindre bra, ska försöka ta det lugnt de kommande helgerna. Allt är förbannat förvirrat och ångesten kryper..

"Varför ska jag sluta, när det känns så bra?"

Skriver mer imorgon, nu tv och annat värt ;)


orka kämpa

Det är mitt ansvar att jag ska få allting bra, men jag har inte orken längre att kämpa.
Jag är förbannat trött och ensam. Jag känner mig allt mer hatisk och vill ingeting.

Jag känner mig fruktansvärt stor, ännu större än vanligt, vilket är väldigt jobbigt.
Har egentligen inte så mycket att säga, för jag kan inte komma med någon pepping.
Jag är helt enkelt jävligt less på mig själv och vet inte hur jag ska få det bra.

Jag har inte tagit min näringsdryck på 2 dagar, inte heller i helgen och i måndags blev det inget 3mellis.
Totalt ur balans i försök att få kontroll, jävligt obekväm i mig själv.

Kaos ja! Fast nu är det mer ett accepterande av kaoset.

puss<3

Haha va fantastiskt, jag försökte posta mitt förra inlägg vid nio i morse men det funkade inte och nu när jag äntligen lyckades så jag hade jag skyndat till en PUSS som var försenad :) Kärleksfullt möte på morgonen, poesi på hög nivå ;)

Det har gått sådär idag, blev ingen näringsdryck.. Sen åt vi fylld färskpasta till middag, i mina ögon en sjukt läskig maträtt.. tog 100 gram, lite drygt och resten tomatsås och grönsaker.
Även om jag inte tycker att jag är sjuk så kan jag juh erkänna att jag har ett sjukligt starkt kontrollbehov.

Hur går det för er?

strl 32?

Det regnar och är mörkt, mina fötter är halvt blöta och tröttheten hänger över mig.
Jag försökte försova mig i morse, eller jag orkade inte gå upp när väckarklockans ljud blandades med regnet som slog emot fönsterrutan. Fick istället väldigt bråttom och skyndade mig till en puss som var försenad.

Jag tog inte min näringsdryck i morse, blev väldigt stressad av hela situation och jag är än mer stressad inför 10mellis då någon säkert kommer tvinga på mig den. Panik som alltid, vilket ger en otroligt stark nervositet.

Träffade Jessi igår och innan det tog jag en runda i affärer och prova kläder. Hittade en fantastisk klänning, ett svart tight fodral i storlek 32. Men vem kommer jag lura om jag köper den storleken? Finns inte en chans i världen att jag kommer kunna ha en den storleken om någon månad.

Tack till Lisa http://lynxia.blogg.se
Som nominerat mig till blogawards, med världens finaste kommentar. Jag kommer även jag nominera bloggar under dagen :)


det positiva i december

Nu har Jessi kommit hem<3 Ni kan inte ana hur glad jag är, det är nog decembers höjdpunkt, även om det bara är 1 december idag :)
Jag ska åka ut till Farsta och träffa henne vid klockan tre, så hoppas verkligen jag kan dra någon gång efter lunch :)

Känner mig väldigt nervös hela tiden, vilket är totalt ovärt. Men jag tror att det beror på att allt är så påfrestande och stressande. Jag försöker verkligen se framåt och våga satsa, eller släppa taget rättare sagt. Men hela tiden när jag försöker, ser jag på mig själv och ser bara en väldigt tjock person och då låser det sig, vilket är självklart.

Jag är trött på alla låsningar, men jag är fortfarande så otroligt förvirrad och omotiverad, som att ingenting kan betyda någonting. Som att jag aldrig kommer kunna se på mig själv positivt, det är en konstant jävla rädsla.

Jag ser fram emot saker, men jag kan inte se fram emot saker som inkluderar en viktuppgång.

Varför ska jag göra det så förbannat svårt för mig själv?


RSS 2.0