mandometern vs me 1-0 ;)

Ännu en dag avklarade, visst jag är sämst på att fylla hela matskeden full med mjukost, men å andra sidan är det nog inte så viktigt. Har inte hoppat över ett enda mål, vilket är ÅNGEST.

Gick lite idag, eftersom jag skulle ner och handla. Helt sjuk va trött kroppen är, jag gick som vanligt snabbt och med kraft med resten av kroppen kändes riktigt matt. Som efter en influensa eller nåt.

Ihelgen ska vi se hur det går, känns redan massa ångest. Klarar jag helgen är jag ett steg närmare att bli frisk men också säkert en tung svacka på måndag. Vi snackar russin i gröten och nötter i yogurten det är en bedrift, speciellt nötterna dom smakar FETT.

Vi har sänkt tiden på mandometern, craazy säger jag bara. hann inte alls med och kurvan såg ut like shit. Men det blir väl bättre..

Supersize vs superskinny va inge bra idag tycker jag, vad tycker ni?

Imorgon ska jag träffa Johanna så det blir en bra dag :)
Vi möts väl upp ute i Huddinge eller nåt ;)

Är sugen på att träna, massa faktiskt.

Saknar fortfarande att inte äta, oh shit va dum i huvudet jag låter, men det är så jag känner.

Jag är galet rastlös hm..

Kommentarer
Postat av: Rebecca

Jag vet inte, det känns bara så fel. Orkar verkligen inte med ångesten, det räcker som den är nu. Tänk om jag faller tillbaka till så som det var för någon vecka sen :/..



Du är grym vännen!



Kram



2008-07-17 @ 23:17:55
URL: http://ravissant.blogg.se/
Postat av: AE

När du blir friskförklarad, eller när du inte uppfyller kriterierna för anorexi, kommer du falla tillbaka i gamla vanor då tror du, när du inte går på mando?



Känner du att du nånsin kommer bli frisk? å tror du att du nånsin kommer gilla att äta?

2008-07-17 @ 23:19:24
URL: http://anorex.blogg.se/
Postat av: Mia

Jg ser inte på supersize vs. superskinny. Tycker det programmet är ganksa schizofrent. Superskinny går upp ynka 3 kilo på 3 månader och har helt plötsligt en underbar och fantastisk kropp trots att men i början får veta att h*n borde öka ungefär 10 kg.



Jag kände/känner mig övergiven av min mamma t.ex. Hon fans där hela tiden när jag var sjuk. Stöttade och hjälpte och vi pratade i telefon minst 1 gång varje dag. Så fort jag gick upp i vikt slutade det och hon ringer aldrig och har aldrig tid/lust att träffas. Jag har väl kommit över det nu, även om jag fortfarande går på nitar ibland när jag hoppas att hon ska bry sig. Men då var det så jävla svårt att acceptera och förlåta för jag mådde fortfarande skitdåligt ju, vikt är inget mått på psykiskt mående, och hon övergav mig.



2008-07-18 @ 06:24:12
URL: http://iwannabefree.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0